tisdag, oktober 03, 2006
316
Idag råkade jag få med mig en Greatest hits med The Supremes med mig hem från skivbutiken för 50 kr. Jag justerar härmed föregående post till totalt 316 skivor...
måndag, oktober 02, 2006
Ja, hur många skivor har jag egentligen nu?
Jag är glad att nån frågade så att jag fick en ursäkt att räkna, finns ju inget som gör mig gladare än att plocka bland mina skivor. Resultatet av sammanräkningen går dock att tolka på olika sätt.
67 skivor är från min uppväxt, gamla godingar som Aqua och Backstreet Boys. Jag har dom kvar och vill inte göra mig av med dom men jag det är väl ingenting jag visar upp med stolthet i skivstället.
44 skivor har jag ärvt av min käre far eller rättare sagt, jag har övertygat honom att dom kan få vara i mitt rum eftersom jag lyssnar på dem mer än honom. Jag har inga planer på att någonsin ge tillbaka dom och det vet han och har förlikat sig med det. När det var dags för flytt fick jag ta dom så jag räknar dom som mina.
Sen har jag ytterligare 204 st så sammanfattningsvis kan man säga att i det jag kallar min samling har jag 248 skivor men allt som allt äger jag 315 st.
Inte så väldigt många egentligen men med tanke på att jag köper runt 60-70 skivor per år numer (trots att jag inte har en stabil inkomst) så växer den relativt snabbt - tänk bara hur det kommer bli när jag klipper mig och skaffar mig ett jobb!
67 skivor är från min uppväxt, gamla godingar som Aqua och Backstreet Boys. Jag har dom kvar och vill inte göra mig av med dom men jag det är väl ingenting jag visar upp med stolthet i skivstället.
44 skivor har jag ärvt av min käre far eller rättare sagt, jag har övertygat honom att dom kan få vara i mitt rum eftersom jag lyssnar på dem mer än honom. Jag har inga planer på att någonsin ge tillbaka dom och det vet han och har förlikat sig med det. När det var dags för flytt fick jag ta dom så jag räknar dom som mina.
Sen har jag ytterligare 204 st så sammanfattningsvis kan man säga att i det jag kallar min samling har jag 248 skivor men allt som allt äger jag 315 st.
Inte så väldigt många egentligen men med tanke på att jag köper runt 60-70 skivor per år numer (trots att jag inte har en stabil inkomst) så växer den relativt snabbt - tänk bara hur det kommer bli när jag klipper mig och skaffar mig ett jobb!
lördag, september 30, 2006
Darkel kan vara höstens platta
Stod på en skivaffär i Italien när en ny skiva började snurra i högtalarna. Jag gillade det jag hörde, jag gillade det verkligen. Som tur var fanns det en liten "spelas just nu"-hylla så jag kunde se att det var Darkel som hördes. Darkel? Det sa mig absolut ingenting. Gick till den internationella avdelningen men kunde inte hitta den, gick till den italienska men fortfarande inget napp. Tröttnade, gav upp och nöjde mig med att skriva upp namnet.
En vecka senare förklarade fransmännen vad det var. Jo inget mindre än Jean-Benoît Dunckel från Airs solodebut. Och vilken skiva det är! Ångrar verkligen att jag inte slog till och köpte den direkt - nu bevakar jag Sverigesläppet.
En vecka senare förklarade fransmännen vad det var. Jo inget mindre än Jean-Benoît Dunckel från Airs solodebut. Och vilken skiva det är! Ångrar verkligen att jag inte slog till och köpte den direkt - nu bevakar jag Sverigesläppet.
Borta en månad- sen är Bob störst?
Kom precis hem från en 5 veckors tågluff genom Europa. Hälsade på min faster och hennes man i Stockholm på vägen mot nordligare breddgrader och hennes man som är väldigt musikintresserad står och hävdar att Bob Dylan just släppts sin bästa skiva någonsin. Tillåt mig le lite hånfullt och ställa mig väldigt skeptiskt till det tänkte jag.
Dan efter kommer jag hem och då har min käre far (även han med ypperlig musiksmak) köp en "välkommen hem"-present till mig - Bob Dylans nya skiva eftersom "det är 2000-talets bästa skiva". Alltså vad hända med överkryssad geting egentligen, vad är detta för plötsligt hysteri från åtminstone mina nära och kära.
Nu har jag lyssnat ett varv och kan konstatera att visst är det bra MEN lugna ner er gott folk, det är varken Dylans bästa eller milleniets men jag tackar och tar emot presenten - är ju precis det jag gillar att få...
Dan efter kommer jag hem och då har min käre far (även han med ypperlig musiksmak) köp en "välkommen hem"-present till mig - Bob Dylans nya skiva eftersom "det är 2000-talets bästa skiva". Alltså vad hända med överkryssad geting egentligen, vad är detta för plötsligt hysteri från åtminstone mina nära och kära.
Nu har jag lyssnat ett varv och kan konstatera att visst är det bra MEN lugna ner er gott folk, det är varken Dylans bästa eller milleniets men jag tackar och tar emot presenten - är ju precis det jag gillar att få...
måndag, augusti 21, 2006
Nya skivor - äntligen!
Okej, jag är kanske shopoholic ändå.
Fick nyhetsmailet från CDON i veckan om att det var sommarereans sista dag nu igår kväll. Jag hade ju redan shoppat loss på rean så det var inte tänkt att bli något mer. Men så hade jag tråkigt en dag och tänkte att jag kollar igenom alla reaerbjudanden och klickar köp på alla skivor jag vill ha bara för att se hur mycket det blir, för skojs skull. Det blev över 3000kr.
Jag skulle visserligen inte köpa något på riktigt. Men så igår kväll vid elva tiden, en ynka timme kvar av sommarrean tänkte jag att Cat Powers The Greatest för 99kr är ju ändå en bra skiva till ett bra pris. Så jag slog på datorn och innan tolvslaget hade jag utökat skivsamlingen med ytterligare 7 skivor.
Cat Power: The Greatest
Devo: Duty now for the future
The Knife: Deep cuts (kan fortfarande inte fatta att jag inte hade den...)
Sonic Youth: Sister
Nancy Sinatra: The Essential
Nina Simone: Greatest hits
Madness: It's another maddness too
Känns som en lovande blandning och jag längtar efter paketet även om jag nog inte hinner få det innan jag lämnat landet.
Fick nyhetsmailet från CDON i veckan om att det var sommarereans sista dag nu igår kväll. Jag hade ju redan shoppat loss på rean så det var inte tänkt att bli något mer. Men så hade jag tråkigt en dag och tänkte att jag kollar igenom alla reaerbjudanden och klickar köp på alla skivor jag vill ha bara för att se hur mycket det blir, för skojs skull. Det blev över 3000kr.
Jag skulle visserligen inte köpa något på riktigt. Men så igår kväll vid elva tiden, en ynka timme kvar av sommarrean tänkte jag att Cat Powers The Greatest för 99kr är ju ändå en bra skiva till ett bra pris. Så jag slog på datorn och innan tolvslaget hade jag utökat skivsamlingen med ytterligare 7 skivor.
Cat Power: The Greatest
Devo: Duty now for the future
The Knife: Deep cuts (kan fortfarande inte fatta att jag inte hade den...)
Sonic Youth: Sister
Nancy Sinatra: The Essential
Nina Simone: Greatest hits
Madness: It's another maddness too
Känns som en lovande blandning och jag längtar efter paketet även om jag nog inte hinner få det innan jag lämnat landet.
torsdag, augusti 03, 2006
Pimp my blog!
Ahhhh, jag är så glad!
Ursäkta min brist på ödmjukhet men min blogg är så jävla snygg!
Näe, det är inte jag som har fixat, hade jag kunnat det hade jag inte haft en standardmall (som det visserligen inte var något fel på) hela den här tiden.
Jag har fått hjälp av den omåttligt begåvade Elisabet Ericson som både fixat med de kryptiska krummelurera som jag inte förstår plus att hon är konstnären bakom den fina bilden högst upp på sidan. En stolt rumskompis tackar som ödmjukast för hjälpen.
Riktgt poppig blev det och det finns inte femtioelva bloggar som ser likdanna ut, nej det är bara min!
Vill ni se fler av Elisabet Ericsons verk kan ni besöka hennes fina lilla hemsida.
Ursäkta min brist på ödmjukhet men min blogg är så jävla snygg!
Näe, det är inte jag som har fixat, hade jag kunnat det hade jag inte haft en standardmall (som det visserligen inte var något fel på) hela den här tiden.
Jag har fått hjälp av den omåttligt begåvade Elisabet Ericson som både fixat med de kryptiska krummelurera som jag inte förstår plus att hon är konstnären bakom den fina bilden högst upp på sidan. En stolt rumskompis tackar som ödmjukast för hjälpen.
Riktgt poppig blev det och det finns inte femtioelva bloggar som ser likdanna ut, nej det är bara min!
Vill ni se fler av Elisabet Ericsons verk kan ni besöka hennes fina lilla hemsida.
fredag, juli 21, 2006
Varför
Varför börjar man blogga anonymt?
Kanske för att man är en jätteblyg liten 18-åring som vill skriva saker om ett ämne hon älskar men inte tycker sig kunna något om. För att undvika att bli igenkänd, för att undvika att bli ifrågasatt. För att kunna skriva precis vad som helst utan att behöva tänka på vem som läser. Kanske för att få vara en annan person ett tag. Anonymitet är trygghet.
Nu vet jag att det finns åtminstone några personer som tycker att det jag skriver är värt att läsa, jag vet att några tycker att jag faktiskt kan någonting om musik. Jag är dessutom inte lika blyg längre, inte lika rädd för att bli bortgjord eller rädd för att vara töntig. Jag är en tönt men jävligt stolt över det.
Jag känner inte att jag behöver vara anonym längre, ett ganska stort steg när man bloggat i över ett och ett halv år men skillnaden lär inte bli enorm. De jag känner vet att det är jag som skriver här, för de jag inte känner spelar det ju ingen roll vad jag heter. Jag heter Ida förresten.
Kanske för att man är en jätteblyg liten 18-åring som vill skriva saker om ett ämne hon älskar men inte tycker sig kunna något om. För att undvika att bli igenkänd, för att undvika att bli ifrågasatt. För att kunna skriva precis vad som helst utan att behöva tänka på vem som läser. Kanske för att få vara en annan person ett tag. Anonymitet är trygghet.
Nu vet jag att det finns åtminstone några personer som tycker att det jag skriver är värt att läsa, jag vet att några tycker att jag faktiskt kan någonting om musik. Jag är dessutom inte lika blyg längre, inte lika rädd för att bli bortgjord eller rädd för att vara töntig. Jag är en tönt men jävligt stolt över det.
Jag känner inte att jag behöver vara anonym längre, ett ganska stort steg när man bloggat i över ett och ett halv år men skillnaden lär inte bli enorm. De jag känner vet att det är jag som skriver här, för de jag inte känner spelar det ju ingen roll vad jag heter. Jag heter Ida förresten.
torsdag, juli 20, 2006
Orka leta!
Jag har just insett att jag ger oerhört lite tips på nya, spännande grejer på den här bloggen. Anledningen till det är att jag inte känner till några nya, hippa band. Jag är bra på att ha åsikter om det jag hört talas om men jag är däremot urusel på ett gräva fram ny musik, jag orkar inte. Allt jag skriver om har du antagligen redan läs om i Sonic (fast det betyder ju inte att du ska sluta läsa om mina åsikter...) men tack och lov finns det andra bloggar där skribenterna är väldigt bra på det. Jag ska försöka lägga upp lite fler länkar här brevis snart men så länge kan jag ju nöja mig med att säga att favoriten just nu är Indiemaffian. Weathershows halvårslista är extra värd att kolla in...
onsdag, juli 19, 2006
Jecko - franskt på engelska
Jag har lämnat en liten lucka här på bloggen när det gäller min vistelse i Frankrike - det är synd för jag fick höra väldigt mycket bra musik, framför allt live. Mitt kära Montpellier bjöd på konserter mest hela tiden, nästan alltid mycket billiga eller helt gratis. Det finns mycket att berätta och jag börjar nu.
Har ni nån gång sett nån som spelar live själv, enmansband men som använder den där tekniken då man spelar in en slinga direkt på scen på ett instrument och sedan låter den gå på repeat resten av låten. På så sett kan man bygga en fantastisk ljudbild helt på egen hand. Första gången jag såg detta ske rakt inför mina ögon var i källaren på restaurang Baloard, en mycket trevlig men aningen skabbig liten konsertlokal och jag blev förtrollad.
Mannen som gjorde den fina, ja rent ut sagt fantastiska spelningen kallar sig Jecko. Han är inte bara singer-songwriter utan behärskar också en lång rad instrument som, gitarr, piano och fiol. Musiken kan var beskrivas som ganska traditionell pop men med massiva ljudutflykter. Jecko blandar texter på både franska och engelska. Eller egntligen inte, förrut var det engelska men det nyare materialet sjungs på franska.
En skiva finns det också, den är fin, helt på engelska men den gör honom enligt mig inte alls rättvisa. Skivan är bra men inte så där överväldigande som spelningen var. Men lyssna ändå, helst på den söta "Yes I do" som är den enda låt som lever upp till sin potential på skivan.
Det är redan bra men det kan bli hur bra som helst...
tisdag, juli 18, 2006
Marble!
Idag hörde jag Marbles låt "BAM!" på p3!
För de som inte är medvetna om det så är Marble ett post punk-band från Sundsvall som jag tjatadenågra gånger om på min gamla blogg innan den försvann. Nu är det dags att börja tjata igen...
Debutalbumet släpptes för några veckoer sedan och fick välförtjänta 9/10 på Dagens skiva. Jag klämde själv i med en 4/5 och en ganska rejäl hyllning.
Nu typ två veckor senare har skivan i stort sett gått på repeat i min minidisc, jag vet inte om 4 räcker längre, jag är ta mig tusen besatt. Det är inte intelligent, inte originellt det är bara så förbannat bra. Lyssna själva här.
Egentligen hade jag tänkt skriva exakt så här men Niklas Strömberg hann före: Efter rader som ”this here is my fist and that’s the door, leave before you make friends with the floor”, vill man tatuera Marble över hela bröstet och börja bära baseballträ bara för att hotta up sin image. (oservera att jag dock skulle ha valt att placera tatueringen på något annat ställe...)
Egentligen gillar jag skivan så mycket att det börjar bli lite pinsamt. Varje gång den extremt coola sångerskan Tove Harström sjunger "I wanna do what Nancy Drew does"i den knäckande dängan Nancy Drew kan jag bara tänka en sak. I wanna do what Tove Harström does- jag vill sjunga i Marble.
För de som inte är medvetna om det så är Marble ett post punk-band från Sundsvall som jag tjatadenågra gånger om på min gamla blogg innan den försvann. Nu är det dags att börja tjata igen...
Debutalbumet släpptes för några veckoer sedan och fick välförtjänta 9/10 på Dagens skiva. Jag klämde själv i med en 4/5 och en ganska rejäl hyllning.
Nu typ två veckor senare har skivan i stort sett gått på repeat i min minidisc, jag vet inte om 4 räcker längre, jag är ta mig tusen besatt. Det är inte intelligent, inte originellt det är bara så förbannat bra. Lyssna själva här.
Egentligen hade jag tänkt skriva exakt så här men Niklas Strömberg hann före: Efter rader som ”this here is my fist and that’s the door, leave before you make friends with the floor”, vill man tatuera Marble över hela bröstet och börja bära baseballträ bara för att hotta up sin image. (oservera att jag dock skulle ha valt att placera tatueringen på något annat ställe...)
Egentligen gillar jag skivan så mycket att det börjar bli lite pinsamt. Varje gång den extremt coola sångerskan Tove Harström sjunger "I wanna do what Nancy Drew does"i den knäckande dängan Nancy Drew kan jag bara tänka en sak. I wanna do what Tove Harström does- jag vill sjunga i Marble.
torsdag, juli 13, 2006
The Spinto Band
Min första av många aha-upplevelser på Accelerator var amerikanska The Spinto Band. Jag minns inte senast jag såg ett band som rörde sig så mycket scen om jag ens någonin gjort det. Det hoppades, dansades, diggades och dom var allmänt coola på ett töntigt sätt och det svängde oerhöert mycket. De körade till och med två och två vid varje mikrofn, lite 60-talskänsla vilket jag naturligtvis faller för direkt.
Jag var glad och uppåt och dansade hela den timmeslånga spelningen precis som dom gjorde, en riktigt succéestart på en riktigt succékväll!
Jag var glad och uppåt och dansade hela den timmeslånga spelningen precis som dom gjorde, en riktigt succéestart på en riktigt succékväll!
tisdag, juli 11, 2006
Åh, Accelerator
Jag lyckades ta mig iväg till Acelerator i alla fall, ensam visserligen men det var det värt. Jagtänker skriva tusentals ord om hur bra det var, tårar för Regina Spektor, leenden för The Spinto band och ännu mer tårar för Vashti Bunyan. Tusaentals ord ska det bli - när jag har tid. Det är snart, hoppas jag.
fredag, juni 23, 2006
Hägga-min nya idol
Jag var på en asbra konsert i förrgår, inte bra för att vara i Sundsvall utan bra på ett "jag hade åkt till Stockholm och betala pengar för det här"-sätt. Och det är riktigt bra.
Jag hade sett recensioner innan, superlativen flödade men jag trodde naturligtvis att det var lätt överdrivet eftersom det handlar om en lokal, eller nu mer f.d lokal akt men inte, det var fem stjärnor av fem.
Hägga kanske är ett uselt artistnamn men att musik av denna klass kan komma från min hemtrakt är så fantastiskt att allt är förlåtet, till och med flytten till Falun. Jag hade kunnat läst om Hägga i Sonic, han hade kunnat vara från någonstans i USA och hade en låt varit med på Sonically Speaking hade jag tagit den till mig och älskat den till döds. Jag hade tagit ledigt från jobbet, åkt buss fem timmar till Stockholm och betalat en massa pengar för att se det här live.
En Sveriges Devendra Banhart skulle man kunna säga men ändå med en egen stil. Utan tvekan ett stort fan av freaky folk-scenen, nej inte bara ett fan, han tillhör den i allra högsta grad. Jag är så lyrisk att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Rösten, gitarrspelet, låtarna, allt var perfekt, han spelade till och med dragspel!
Jag måste skaffa en synonymordbok, ord jag använder alldeles för ofta måste användas igen. Det var fantastiskt, magiskt, vackert och ja, nästan perfekt.
Två minus: jag kom för sent och missade nästan halva spelningen. Enda platsen kvar var ca en meter från musikerna, lite obekvämt att sitta så nära inpå. Annars var allting ypperligt, fem stjärnor.
Jag hade sett recensioner innan, superlativen flödade men jag trodde naturligtvis att det var lätt överdrivet eftersom det handlar om en lokal, eller nu mer f.d lokal akt men inte, det var fem stjärnor av fem.
Hägga kanske är ett uselt artistnamn men att musik av denna klass kan komma från min hemtrakt är så fantastiskt att allt är förlåtet, till och med flytten till Falun. Jag hade kunnat läst om Hägga i Sonic, han hade kunnat vara från någonstans i USA och hade en låt varit med på Sonically Speaking hade jag tagit den till mig och älskat den till döds. Jag hade tagit ledigt från jobbet, åkt buss fem timmar till Stockholm och betalat en massa pengar för att se det här live.
En Sveriges Devendra Banhart skulle man kunna säga men ändå med en egen stil. Utan tvekan ett stort fan av freaky folk-scenen, nej inte bara ett fan, han tillhör den i allra högsta grad. Jag är så lyrisk att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Rösten, gitarrspelet, låtarna, allt var perfekt, han spelade till och med dragspel!
Jag måste skaffa en synonymordbok, ord jag använder alldeles för ofta måste användas igen. Det var fantastiskt, magiskt, vackert och ja, nästan perfekt.
Två minus: jag kom för sent och missade nästan halva spelningen. Enda platsen kvar var ca en meter från musikerna, lite obekvämt att sitta så nära inpå. Annars var allting ypperligt, fem stjärnor.
fredag, juni 16, 2006
Duktighet går i vägen för musiken
Jag har gått och blivit duktig, dvs säga jag har skaffat mig ett sommarjobb. Ett riktigt ordentligt 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan plus ett extrajobb på sidan om! Ambitiöst så det smäller om det. Det här betyder då även automatiskt inga festivaler, nej, jag jobbar. Och nu börjar tårar av blod rinna utför mina kinder. Inte för att musikutbudet på festivalerna har verkat så oerhört bra generellt sett men det är ju några godbitar man missar.
Mitt enda hopp om att rädda min musiksommar är att lyckas krångla mig till Accelerator, trots att jag jobbar på dagen och trots att jag egentligen skulle recensera på kvällen. Men jag kanske avlider om jag inte lyckas, The Essex Green, Regina Spektor, Vashti Bunyan, Josephine Foster jag listan bara växer. Om jag dessutom tog mig till Malmö istället för Stockholm skulle jag kunna lägga till Jenny Lewis and the Watson twins till det redan fantastiska programmet.
Men jag vet inte hur det ska gå till, jag hinner inte egentligen. Men jag måste.
Mitt enda hopp om att rädda min musiksommar är att lyckas krångla mig till Accelerator, trots att jag jobbar på dagen och trots att jag egentligen skulle recensera på kvällen. Men jag kanske avlider om jag inte lyckas, The Essex Green, Regina Spektor, Vashti Bunyan, Josephine Foster jag listan bara växer. Om jag dessutom tog mig till Malmö istället för Stockholm skulle jag kunna lägga till Jenny Lewis and the Watson twins till det redan fantastiska programmet.
Men jag vet inte hur det ska gå till, jag hinner inte egentligen. Men jag måste.
torsdag, juni 15, 2006
Jag väntade och vann!
Jag hade inte bestält skivor sedan i julas och hade extrem skivköparabstinens. Älsklingarna The Essex Green hade släppt nytt som jag naturligtvis bara måste ha på en gång. Ändå väntade jag lite, jag beställde inga skivor och vad händer: CDON har CD-rea med en massa skivor som hade tänkt beställa! För första gången klarade jag av att vänta och vilken belöning jag fick. 6 skivor från översta delen av inköpslistan för dryga 600kr, det är lycka.
Min beställning innehöll följande:
The Essex Green: Cannibal Sea
The Concretes: In colour
Belle and Sebastain: The Life Pursuit cd+dvd
The Tiny: Starring: Someone like you
Babyshambles: Down in Albion
Kings of convenience: Riot on an empty street (kan inte fatta att jag inte redan hade den)
Jag längtar redan på paketet och det hade kunnat bli många fler för rean var verkligen superbra, massor av nytt. Får se om jag hinner lätta på plånboken ännu en gång inom en snar framtid...
Min beställning innehöll följande:
The Essex Green: Cannibal Sea
The Concretes: In colour
Belle and Sebastain: The Life Pursuit cd+dvd
The Tiny: Starring: Someone like you
Babyshambles: Down in Albion
Kings of convenience: Riot on an empty street (kan inte fatta att jag inte redan hade den)
Jag längtar redan på paketet och det hade kunnat bli många fler för rean var verkligen superbra, massor av nytt. Får se om jag hinner lätta på plånboken ännu en gång inom en snar framtid...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)