Som min kära läsare Valle påpekade i en kommentar nedan så behöver man ju inte deppa alltför mycket när man missar en spelning i Stockholm, det kommer ju tusen åter och det är så sant så.
Häromdan satt jag och lusläste alla konsertscheman och blev alldeles till mig.
1. CocoRosie kommer. Jag köpte biljetten på sekunden då jag såg det. Tack vare detta faktum är jag på väg att kanske, kanske, kanske komma över den traumatiska konsert-missen från i somras. Jag är så sjukt peppad.
Sen ska jag garanterat se O'Death igen som var bland Accelerators bästa, inte så dyrt var det heller!
Stereo Total blir också ett måste. Jag är oerhört glad att de kommer. Jag har visserligen inte satt mig in i senaste skivan men det kommer bli bra, jag känner det på mig.
Sen har jag velat i några veckor över om Rufus Wainwright är värd att se en gång till i år till den nätta summan av 375 kr. Jag lutade åt nej, en kompis påpekade bestämt att jag skulle ångra om jag inte följde med. Jag tänkte egentligen vela ett tag till men kom på att det antagligen var utsålt redan ändå. Jag kollade Ticnet och där stod de livsfarliga orden "fåtal biljetter kvar". Vid åsynen av den gula lilla fyrkanten som indikerar att ännu är det inte för sent glömmer jag alltid allt vad beslutsångest heter och kastar mig över köp-knappen.
Och så var månadens budget överskriden med alldeles för mycket - men det kommer vara värt det.
Jag älskar Stockholm...
torsdag, oktober 18, 2007
tisdag, oktober 16, 2007
Det blev...
Inte.
Jag velade in i sista sekund. Animal Collevtive eller inte Animal Collective. Jag bröjade mentalt föreställa mig att jag hade bestämt mig för att gå, kollade upp rätt tid osv. Jag beslutade mig för att om jag hann plugga allt jag hade planerat skulle jag belöna mig själv med att gå. Jag insåg att det inte skulle hålla och lade om planen att jag fick ha max 10 sidor kvar av läs-kvoten när det var dags att gå.
Jag klarade den målsättningen precis men då var det som om all luft gick ur mig. Så jag stannade hemma, tog tag i de sista 10 sidorna och ägnade resten av kvällen till Kobra och Boston Tea Party.
Jag ångrar mig inte nämnvärt ännu men på ett teoretiskt plan är jag lite arg på mig själv att jag inte utnyttjar möjligheten att mer spontant gå på spelningar som jag tror kan bli bra, sånt jag vill se men inte skulle åka 40 mil för. Jag hade säkerligen inte ångrat mig om jag hade gått.
Tur för mig att det kommer andra konserter fram över.
Jag velade in i sista sekund. Animal Collevtive eller inte Animal Collective. Jag bröjade mentalt föreställa mig att jag hade bestämt mig för att gå, kollade upp rätt tid osv. Jag beslutade mig för att om jag hann plugga allt jag hade planerat skulle jag belöna mig själv med att gå. Jag insåg att det inte skulle hålla och lade om planen att jag fick ha max 10 sidor kvar av läs-kvoten när det var dags att gå.
Jag klarade den målsättningen precis men då var det som om all luft gick ur mig. Så jag stannade hemma, tog tag i de sista 10 sidorna och ägnade resten av kvällen till Kobra och Boston Tea Party.
Jag ångrar mig inte nämnvärt ännu men på ett teoretiskt plan är jag lite arg på mig själv att jag inte utnyttjar möjligheten att mer spontant gå på spelningar som jag tror kan bli bra, sånt jag vill se men inte skulle åka 40 mil för. Jag hade säkerligen inte ångrat mig om jag hade gått.
Tur för mig att det kommer andra konserter fram över.
måndag, oktober 15, 2007
Att vara eller att inte vara...
...på Debaser ikväll.
Ska jag gå och se Animal Collective eller ska jag låta bli?
1. Går jag så måste jag gå ensam för jag känner ingen som vill följa med
-å, andra sidan skulle det definitivt inte vara första gången och säkerligen inte sista heller. Jag har alltid varit mer benägen att lägga pengar på konserter än min omgivning. Jag är van.
2. Pengar. Det är som vanligt lite dyrt, 255kr om man köper i dörren. Jag har ca 350 kr på mitt konton och det är fortfarande en och en halv vecka till den 25:e.
- Men. Jag har mat så att jag klarar mig, jag kommer inte svälta. Helgen ska dessutom spenderas med släkten på landet och där finns inget att göra av med pengar på. Det skulle gå. Fast jag kanske kommer vilja göra Nånting annat som kan kosta pengar innan nästa torsdag, det kan ju vara jobbigt att förutsätta att jag inte vill det...
3. Jag har lyssnat på nya skivan Strawberry Jam en hel del den senaste veckan. Problemet är att ganska exakt varannan gång när jag lyssnar på den tänker jag "oj, vad bra, jag ska nog gå och se dem ändå". Andra hälften av gångerna tänker jag: "nja, så bra är det väl ändå inte, det kommer komma andra konserter jag vill lägga pengarna på".
Så vad gör jag?
Animal Collective eller inte Animal Collective?
Ska jag gå och se Animal Collective eller ska jag låta bli?
1. Går jag så måste jag gå ensam för jag känner ingen som vill följa med
-å, andra sidan skulle det definitivt inte vara första gången och säkerligen inte sista heller. Jag har alltid varit mer benägen att lägga pengar på konserter än min omgivning. Jag är van.
2. Pengar. Det är som vanligt lite dyrt, 255kr om man köper i dörren. Jag har ca 350 kr på mitt konton och det är fortfarande en och en halv vecka till den 25:e.
- Men. Jag har mat så att jag klarar mig, jag kommer inte svälta. Helgen ska dessutom spenderas med släkten på landet och där finns inget att göra av med pengar på. Det skulle gå. Fast jag kanske kommer vilja göra Nånting annat som kan kosta pengar innan nästa torsdag, det kan ju vara jobbigt att förutsätta att jag inte vill det...
3. Jag har lyssnat på nya skivan Strawberry Jam en hel del den senaste veckan. Problemet är att ganska exakt varannan gång när jag lyssnar på den tänker jag "oj, vad bra, jag ska nog gå och se dem ändå". Andra hälften av gångerna tänker jag: "nja, så bra är det väl ändå inte, det kommer komma andra konserter jag vill lägga pengarna på".
Så vad gör jag?
Animal Collective eller inte Animal Collective?
onsdag, oktober 03, 2007
Mindrevärdeskomplex i mitt lyckorus
Om jag fick vara någon annan skulle Leslie Feist stå väldigt högt upp listan, ett faktum som bara stärktes efter kvällens fina konsert på Cirkus. Hon utstrålar en imponerande självsäkerhet, trygghet i sitt eget varande, sprudlande kreativitet, hon besitter en makalös musikalisk begåvning och är så snygg eller kanske snarare vacker att man bli stum.
Hon är en sån där kvinna som man kan bli fruktansvärt avundsjuk på, en avundsjuka som skulle leda till hat om det inte vore så att Leslie Feist är så självsäker, kreativ, begåvad och snygg - hon verkar ha allt och det går inte annat än att älska henne och det sönder och samman. Dessutom verkar hon i sin självsäkerhet ändå ganska omedveten om sin egen förträfflighet vilket naturligtvis gör henne än mer älskvärd. Hennes uttryck är så levande, hennes musik så lynnig i sin finess. Hon är Leslie Feist och hon kan få en publik där många säkert är helt omusikaliska att sjunga 3-stämmigt redan efter några få minuter i hennes närhet. Precis som min kära vän och konsertsällskap ser jag Patti Smith i henne, inte bara för att de är ganska lika till utseende utan framför allt i deras fullständiga kompromisslöshet. Feist liksom Smith verkar äga själva musiken.
Om jag nu aldrig kan bli Feist måste jag försöka gifta mig med henne för på något sätt måste jag få en del av denna fantastiska kvinna!
Hon är en sån där kvinna som man kan bli fruktansvärt avundsjuk på, en avundsjuka som skulle leda till hat om det inte vore så att Leslie Feist är så självsäker, kreativ, begåvad och snygg - hon verkar ha allt och det går inte annat än att älska henne och det sönder och samman. Dessutom verkar hon i sin självsäkerhet ändå ganska omedveten om sin egen förträfflighet vilket naturligtvis gör henne än mer älskvärd. Hennes uttryck är så levande, hennes musik så lynnig i sin finess. Hon är Leslie Feist och hon kan få en publik där många säkert är helt omusikaliska att sjunga 3-stämmigt redan efter några få minuter i hennes närhet. Precis som min kära vän och konsertsällskap ser jag Patti Smith i henne, inte bara för att de är ganska lika till utseende utan framför allt i deras fullständiga kompromisslöshet. Feist liksom Smith verkar äga själva musiken.
Om jag nu aldrig kan bli Feist måste jag försöka gifta mig med henne för på något sätt måste jag få en del av denna fantastiska kvinna!
tisdag, oktober 02, 2007
Hybris - igen
Min återhittade blogginspiration (och faktumet att jag har börjat få kommentarer igen, wohoo!) har gjort att jag spenderat dagen med att överskatta min egen förträfflighet. Jag gottar min allmänna förträfflighet och framför allt då denna blogg och hur tidigt jag startade den. Jag går in på min egen profil och läser orden "På Blogger sedan januari 2005". Take that newbes!
Jag minns när det bara vara dryga 10 bloggar registrerade under musik på bloggtoppen och liknande. Jag kanske inte alltid varit så aktiv men Musikmani har överlevt och är på väg in i trotsåldern.
Dagens funderingar har lett till följande slutsats: Musikmani skulle kunna vara en institution i bloggvärlden. Det enda som saknas är väl egentligen en läsekrets... hehe
- och genast avtog min självgodhet
Jag minns när det bara vara dryga 10 bloggar registrerade under musik på bloggtoppen och liknande. Jag kanske inte alltid varit så aktiv men Musikmani har överlevt och är på väg in i trotsåldern.
Dagens funderingar har lett till följande slutsats: Musikmani skulle kunna vara en institution i bloggvärlden. Det enda som saknas är väl egentligen en läsekrets... hehe
- och genast avtog min självgodhet
Anglofili
Varför kan jag inte vara från England och därmed ha legitim anledning att skriva texter i stil med:
Sheila goes out with her mate Stella, it gets poured all over her fella
eller ännu hellre:
You said I must eat so many lemons'cause I am so bitter. I said"I'd rather be with your friends mate 'cause they are much fitter."
Det är så fulsnyggt, coolt på ett otraditionellt sätt. Om man skulle få för sig att använda något dyligt utan att vara från England skulle det vara pinsamt och patetiskt. Tusan också!
Sheila goes out with her mate Stella, it gets poured all over her fella
eller ännu hellre:
You said I must eat so many lemons'cause I am so bitter. I said"I'd rather be with your friends mate 'cause they are much fitter."
Det är så fulsnyggt, coolt på ett otraditionellt sätt. Om man skulle få för sig att använda något dyligt utan att vara från England skulle det vara pinsamt och patetiskt. Tusan också!
söndag, september 30, 2007
Sweeeeeeeeet Jane
I fullständig brist på vettiga saker att göra satt jag och skrev i sökord på min egen blogg. Patetiskt, jag vet men låt oss ignorera det faktumet så att jag får skriva det som detta inlägg är till för. Jag insåg nämligen hur lite jag skrivit om Lou Reed och framför allt att jag överhuvudtaget inte har tjatat om Sweet Jane. För att vara mer exakt är det första spåret på liveskivan Rock ' n Roll Animal jag pratar "Intro/Sweet Jane". Jag kan inte känna något förutom absolut lycka när jag hör denna uppvisning i både musikalisk skicklighets Lou Reeds coolhet. När, efter det långa och hanverksskickliga introt blandas med jublet av att Lou kommer ut på scenen, då ryser jag. När melodin till Sweet Jane drar igång är jag euforisk.
Intro/Sweet Jane - beviset på att man ska akta sig för att döma ut fenomenet livealbum.
Intro/Sweet Jane - beviset på att man ska akta sig för att döma ut fenomenet livealbum.
En bitter stockholmskrönika
Från och med igår är jag krönikös igen! Min aningen bittra krönika, som vanligt publicerad i Sundsvalls bästa lokaltidning Dagbladet kan ni läsa här.
Shoppa loss med gubbsen
Ah, skivmässa...
Jag må tjata, jag må vara omodern men det är en speciell känsla att sätta sig på tunnelbanan efter en hel dags rotande 850 kr fattigare men 15 Lp-skivor rikare. I ett gigantiskt rum där 99% av besökarna är män och säkerligen minst 80 % är 40-50 + är det lätt att sticka ut, jag är en outsider i gänget men jag hoppas att i alla fall några av de skivsamlande gubbsen glädjs över att det finns visst återväxt. Jag är ingen äkta skivnörd. Jag bryr mig inte om vilken upplaga, vilken pressning, om kvaliteten är MVG eller bara VG +. Jag vill bara skivor, en massa skivor och jag ligger milakliv bakom de allra flesta som rör sig i sånna här sammanhang. Man hör konversationer i stil med "att det är så svårt att hitta något numer, jag har ju allt". Då är det lättare att vara Newbe och gå och leta Joni Mitchells Blue. Frustrationen blir dock total när man inte hittar ett enda ex. Va fan?!
Ärligt talat är det förbaskat jobbigt att gå på skivmässa. Man rotar och rotar, tänker att den skivan kanske jag vill ha. När man sen 30 minuter senare har bestämt sig för att man nog ska ta den där, som man såg där nyss så ser man sig omkring och inser att man inte har en aning om vart det var. Och då får man börja om och rota igen på samma ställen och det tar en massa tid och man blir frustrerad och man blir fruktansvärt less. Det är inte kul.
Det som är värt det är känslan efteråt. När man sitter på tunnelbanan med sina 15 nya vinyler och det är tungt som satan. Mitt emot sitter någon och håller kärleksfullt i sitt ex av Ramones debutalbum i orginalpress som de just pejjat 300 spänn för. Man nickar lätt och ler i samförstånd. Jag är alldeles för snål för att betala sånna priser men jag respekterar de som gör det. Samhörighet.
Min egen skörd blev som följer (kanske skivmässans bästa blandning):
The Clash - Sandinista
Johnny Cash at San Quentin
Fleetwood Mac - Rumours
The Mamas and the Papas - If you can believe your eyes and ears
The Very Best of Buddy Holly (dubbel)
Queen Ida and the Bon Temps Lydeco Band (har ingen aning om vad det är men man kan ju inte heta Queen Ida och sen inte vara bra...)
Crosby, Stills and Nash
Best of Dolly Parton
Francoise Hardy
Nancy & Lee
Lee Hazlewood - Cowboy in Sweden
The Kinks - samling (3 skivor)
Bob Dylan - The times they are a-changin'
Elvis Costello - My aim is true
T. Rex - Electric warrior
Jag var egentligen just på Serge Gainsbourg och annan trevlig fransk 60-talsmusik men förutom Francoise hittade jag ingen. Men bortsett från bitterheten över att inte hittat Jonis Blue så är jag nöjd, mycket nöjd.
Jag må tjata, jag må vara omodern men det är en speciell känsla att sätta sig på tunnelbanan efter en hel dags rotande 850 kr fattigare men 15 Lp-skivor rikare. I ett gigantiskt rum där 99% av besökarna är män och säkerligen minst 80 % är 40-50 + är det lätt att sticka ut, jag är en outsider i gänget men jag hoppas att i alla fall några av de skivsamlande gubbsen glädjs över att det finns visst återväxt. Jag är ingen äkta skivnörd. Jag bryr mig inte om vilken upplaga, vilken pressning, om kvaliteten är MVG eller bara VG +. Jag vill bara skivor, en massa skivor och jag ligger milakliv bakom de allra flesta som rör sig i sånna här sammanhang. Man hör konversationer i stil med "att det är så svårt att hitta något numer, jag har ju allt". Då är det lättare att vara Newbe och gå och leta Joni Mitchells Blue. Frustrationen blir dock total när man inte hittar ett enda ex. Va fan?!
Ärligt talat är det förbaskat jobbigt att gå på skivmässa. Man rotar och rotar, tänker att den skivan kanske jag vill ha. När man sen 30 minuter senare har bestämt sig för att man nog ska ta den där, som man såg där nyss så ser man sig omkring och inser att man inte har en aning om vart det var. Och då får man börja om och rota igen på samma ställen och det tar en massa tid och man blir frustrerad och man blir fruktansvärt less. Det är inte kul.
Det som är värt det är känslan efteråt. När man sitter på tunnelbanan med sina 15 nya vinyler och det är tungt som satan. Mitt emot sitter någon och håller kärleksfullt i sitt ex av Ramones debutalbum i orginalpress som de just pejjat 300 spänn för. Man nickar lätt och ler i samförstånd. Jag är alldeles för snål för att betala sånna priser men jag respekterar de som gör det. Samhörighet.
Min egen skörd blev som följer (kanske skivmässans bästa blandning):
The Clash - Sandinista
Johnny Cash at San Quentin
Fleetwood Mac - Rumours
The Mamas and the Papas - If you can believe your eyes and ears
The Very Best of Buddy Holly (dubbel)
Queen Ida and the Bon Temps Lydeco Band (har ingen aning om vad det är men man kan ju inte heta Queen Ida och sen inte vara bra...)
Crosby, Stills and Nash
Best of Dolly Parton
Francoise Hardy
Nancy & Lee
Lee Hazlewood - Cowboy in Sweden
The Kinks - samling (3 skivor)
Bob Dylan - The times they are a-changin'
Elvis Costello - My aim is true
T. Rex - Electric warrior
Jag var egentligen just på Serge Gainsbourg och annan trevlig fransk 60-talsmusik men förutom Francoise hittade jag ingen. Men bortsett från bitterheten över att inte hittat Jonis Blue så är jag nöjd, mycket nöjd.
lördag, september 29, 2007
Jag trodde hon sa lönnlöv
Först märker man det knappt. Man är så van att det ska låta på ett visst sätt så det tar ett tag innan man reagerar, men då hajjar man verkligen till. När Jens, sötaste Jens sjunger sin svenska version av Maple Leaves är allt så fint det bara kan bli: "hon sa att allt var lönlöst - men jag trodde hon sa lönnlöv". Jag har alltid undrat över den textraden make believe = maple leaves men hur var det på riktigt, sades det på engelska eller var det egentligen svenska. Nu är jag säker på att det varit lönlöst hela tiden, fast jag trodde det var lönnlöv...
4:e Jens-konserten i mitt liv men den första som inte var på festival, därmed den första med en rakt igenom Jens-dyrkande publik och det blir ju alltid så mycket bättre då. Andra gången utropad på scen sjunger vi tillsammans "I come running with a heart on fire", avslutningen till "A pocket full of money" och det är ett så fint ögonblick att Jens inte vill spela nåt mer efter det, vill inte förstöra och det gör han rätt i. Man ska sluta när det är magi och inte vattna ut stämningen tills det inte finns nånting kvar.
Jag önskar jag kunde skriva låter som beskriver kärlek lika bra som Jens Lekman gör det. Han mästaren och nu ska jag gå och lägga mig - lycklig.
4:e Jens-konserten i mitt liv men den första som inte var på festival, därmed den första med en rakt igenom Jens-dyrkande publik och det blir ju alltid så mycket bättre då. Andra gången utropad på scen sjunger vi tillsammans "I come running with a heart on fire", avslutningen till "A pocket full of money" och det är ett så fint ögonblick att Jens inte vill spela nåt mer efter det, vill inte förstöra och det gör han rätt i. Man ska sluta när det är magi och inte vattna ut stämningen tills det inte finns nånting kvar.
Jag önskar jag kunde skriva låter som beskriver kärlek lika bra som Jens Lekman gör det. Han mästaren och nu ska jag gå och lägga mig - lycklig.
torsdag, september 27, 2007
JIMMY!
Ett roligt litet musik-aha hade jag förra veckan. På en trevlig middag spelade en kompis låtar från en blandskiva som hon fått med peppig musik. Hon visste inte vilka som låg bakom de olika låtarna men nummer 2 och 7 och 12 var bra i alla fall. 2:an var bäst, Jimmy hette den antagligen. En sån sjukt fulsnygg syntslinga, oemotståndlig refräng. Jag ville verkligen veta vem som låg bakom. Samma kväll insåg jag att jag inte hade kollat in M.I.A:s nya album och laddade ner det. På morgonen på väg till uni lyssnade jag på den och plötsligt kom den: Jimmy! Det var M.I.A hela tiden! Jag vart så förvånat glad över att jag helt omedvetet lyckats skaffa låten som visade sig vara en av många pärlor på en skimrande skiva.
Tunt
Inbillar jag mig eller är det så att Stockholms konserthöst ser betydligt tunnare ut i år motför förra året. Och beror detta på att jag har flyttat hit? Är det den förbaskade Murphy's lag som ligger bakom det här.
Hösten 06 åkte jag på fem konserter i storstan och missade ändå lika många som jag ville se på grund av budgetunderskott. Nu när jag sparar massor på bussresor och 3-dagars tunnelbanekort så kan jag inte ens få ihop fem att gå på allt som allt. Är det jag som har blivit kräsen? Har jag om möjligt blivit ännu mer snål?
Nåväl, det börjar ta sig lite nu i alla fall. På lördag är det Jens Lekman, den enda konsert jag hade inplanerad för hösten. Nu idag kom jag i alla fall fram till att Feist nya album ju är precis så där bra som det sägs och att 270kr visserligen är mycket för en fattig student men att det är värt att jag ska på Cirkus och se nämnda sångfågel nu på tisdag. Peppen är också stor för brasilianska Bonde do Role som kommer den 23:e oktober. Den spelningen känns extra rolig eftersom jag aldrig skulle åkt de 40 milen för den, nu känns det verkligen vilken bonus det är att vara stockholmare.
Frågan är nu om jag ska satsa på Animal Collective eller inte. Pengarna börjar ju rulla och nu är det skivmässa på lördag och... Ja, vi får se.
Det jag önskar allra mest nu är i alla fall att M.I.A och Devendra Banhart kommer hit snart och ger billiga och briljanta konserter.
Hösten 06 åkte jag på fem konserter i storstan och missade ändå lika många som jag ville se på grund av budgetunderskott. Nu när jag sparar massor på bussresor och 3-dagars tunnelbanekort så kan jag inte ens få ihop fem att gå på allt som allt. Är det jag som har blivit kräsen? Har jag om möjligt blivit ännu mer snål?
Nåväl, det börjar ta sig lite nu i alla fall. På lördag är det Jens Lekman, den enda konsert jag hade inplanerad för hösten. Nu idag kom jag i alla fall fram till att Feist nya album ju är precis så där bra som det sägs och att 270kr visserligen är mycket för en fattig student men att det är värt att jag ska på Cirkus och se nämnda sångfågel nu på tisdag. Peppen är också stor för brasilianska Bonde do Role som kommer den 23:e oktober. Den spelningen känns extra rolig eftersom jag aldrig skulle åkt de 40 milen för den, nu känns det verkligen vilken bonus det är att vara stockholmare.
Frågan är nu om jag ska satsa på Animal Collective eller inte. Pengarna börjar ju rulla och nu är det skivmässa på lördag och... Ja, vi får se.
Det jag önskar allra mest nu är i alla fall att M.I.A och Devendra Banhart kommer hit snart och ger billiga och briljanta konserter.
onsdag, september 26, 2007
Putis Panis Prisus
Den av Musikmani så rättmätigt hypade filmen "Ett meningslöst sus" har fått pris för sin makalösa bedrift. Priset delades ut på Videofilmfest -07 i Sundsvall och Puta Pan Animation förärandes först pris i klassen mellanvikt.
Musikmani gratulerar härmed Döden ekorre och han skapare till framgången!
Musikmani gratulerar härmed Döden ekorre och han skapare till framgången!
tisdag, september 11, 2007
film
Från och med igår är jag medlem i Folkets Bio och biografen Zita. Och inte bara medlem - aktiv medlem! Jag ska jobbar som volontär och svara på frågor om filmerna, ta bokningar på telefon och riva biljetter. Belöningen för detta är för bra för att vara sann: jag får gå gratis på alla filmer på Zita OCH ta med en kompis som också får gå gratis! Lycka. Bio är bra, gratis bio är bättre.
Min nya position firades idag med att genast uttnyttja förmånen och gå och se dokumentären "The Cats of Mirikitani". Den handlar om en 80-årig japansk man som växt upp i Hiroshima, suttit i interneringsläger i USA, varit kock åt Jackson Pollock och en massa annat galet. Fast framför allt är han konstnär och levde på gatan i New York och sålde sin konst innan filmens regissör lät honom bo hos henne och började samtidigt nysta i hans livshistoria. Intressant, rörande och helt enkelt bedårande.
Bedårande var också Julie Delphys nya film "2 dagar i Paris". En komedi jag skrattade åt både ofta och högt. Bäst var att Julies karaktär är så fransk. Har man umgåtts med fransmän på franska vet man vad jag menar. Just humorn kanske försvinner lite i slutet men annars är det kul på riktigt. daniel brül som snabbmatsterrorist är lite extra kul.
För att få in lite musik i inlägget så kan jag berätta att jag var på "Landet" och lyssnade på jazz i onsdags eller om det var torsdags, gratis och rätt trivsamt. landet ska jag återvända till
Min nya position firades idag med att genast uttnyttja förmånen och gå och se dokumentären "The Cats of Mirikitani". Den handlar om en 80-årig japansk man som växt upp i Hiroshima, suttit i interneringsläger i USA, varit kock åt Jackson Pollock och en massa annat galet. Fast framför allt är han konstnär och levde på gatan i New York och sålde sin konst innan filmens regissör lät honom bo hos henne och började samtidigt nysta i hans livshistoria. Intressant, rörande och helt enkelt bedårande.
Bedårande var också Julie Delphys nya film "2 dagar i Paris". En komedi jag skrattade åt både ofta och högt. Bäst var att Julies karaktär är så fransk. Har man umgåtts med fransmän på franska vet man vad jag menar. Just humorn kanske försvinner lite i slutet men annars är det kul på riktigt. daniel brül som snabbmatsterrorist är lite extra kul.
För att få in lite musik i inlägget så kan jag berätta att jag var på "Landet" och lyssnade på jazz i onsdags eller om det var torsdags, gratis och rätt trivsamt. landet ska jag återvända till
måndag, september 03, 2007
Nåt kom ivägen
Hahaha, sånt storhetsvansinne man kan drabbas av "ett nytt, bättre musikmani" som skulle uppdateas hela tiden. En liten detalj hade jag dock glömt, något som nu har kommit emellan, det kallas heltidsstudier. Eftersom jag fortfarande är nojjig över det här med universitet så pluggar jag som en tok och spenderar oerhört mycket mindre tid än vanligt på internet. Låter kanske vettigt men lite tråkigt också.
Statsvetenskap som jag ägnar mig åt är hittills intressant i alla fall men om någon kunde förklara för mig vad Michel Foucault yrar om skulle jag vara tacksam.
I helgen var jag i alla fall ett tag på Universitetet av underhållningsskäl då det arrangerades Pop Dakar, hippt och gratis. Tyvärr var jag mitt i flyttstök och flängde runt mellan myrorna och IKEA och köade och körde vilse i Stockholmstrafiken så jag blev inte långvarig vid Gula Villan. Jag åkte in lagom för att se First Floor Power och Laakso och sen frös jag och åkte hem.
FFP var bra men lite tråkiga, jag är väl inte inlyssnad även om de finns på podden. Jag gick efter halva men det fanns inget annat lyssningsbart på gång så jag gick tillbaka.
Laakso däremot som hör till de banden jag av outgrundliga anledningar dissat under flera års tid har under sommaren fått stark upprättelse i min bok. Nya skivan är klockren och jag har ntligen börjat inse vad jag har missat. Pop Dakar-spelningen var i mitt tyckte perfekt upplagd från början till slut, där varje låt var den ultimata kontrasten till den förra. Att Peter Jöback dök upp för att göra duetten Italy vs Helsinki fulländade föreställningen. Laakso skulle dock ha struntat i extranumret som inte alls höll klassen. Det var onödigt att förstöra det de så skickligt hade byggt upp.
Jag hoppas i alla fall på att göra Gula Villan till mitt hang out under året. Det är Humanistiska föreningens tillhåll men jag tänker göra vad jag kan för att nästla mig in där. Jag fick precis höra att man kan gå med i vilken förening som helst och är inte alls bunden till det ämne man läser så HUmF, here I come!
Nu ska jag gå och sätta mig vid mitt "nya" gröna myrorna-skrivbord och läsa lite Rousseau så här på kvällskvisten. Godkväll.
Statsvetenskap som jag ägnar mig åt är hittills intressant i alla fall men om någon kunde förklara för mig vad Michel Foucault yrar om skulle jag vara tacksam.
I helgen var jag i alla fall ett tag på Universitetet av underhållningsskäl då det arrangerades Pop Dakar, hippt och gratis. Tyvärr var jag mitt i flyttstök och flängde runt mellan myrorna och IKEA och köade och körde vilse i Stockholmstrafiken så jag blev inte långvarig vid Gula Villan. Jag åkte in lagom för att se First Floor Power och Laakso och sen frös jag och åkte hem.
FFP var bra men lite tråkiga, jag är väl inte inlyssnad även om de finns på podden. Jag gick efter halva men det fanns inget annat lyssningsbart på gång så jag gick tillbaka.
Laakso däremot som hör till de banden jag av outgrundliga anledningar dissat under flera års tid har under sommaren fått stark upprättelse i min bok. Nya skivan är klockren och jag har ntligen börjat inse vad jag har missat. Pop Dakar-spelningen var i mitt tyckte perfekt upplagd från början till slut, där varje låt var den ultimata kontrasten till den förra. Att Peter Jöback dök upp för att göra duetten Italy vs Helsinki fulländade föreställningen. Laakso skulle dock ha struntat i extranumret som inte alls höll klassen. Det var onödigt att förstöra det de så skickligt hade byggt upp.
Jag hoppas i alla fall på att göra Gula Villan till mitt hang out under året. Det är Humanistiska föreningens tillhåll men jag tänker göra vad jag kan för att nästla mig in där. Jag fick precis höra att man kan gå med i vilken förening som helst och är inte alls bunden till det ämne man läser så HUmF, here I come!
Nu ska jag gå och sätta mig vid mitt "nya" gröna myrorna-skrivbord och läsa lite Rousseau så här på kvällskvisten. Godkväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)