Varför

Varför börjar man blogga anonymt?

Kanske för att man är en jätteblyg liten 18-åring som vill skriva saker om ett ämne hon älskar men inte tycker sig kunna något om. För att undvika att bli igenkänd, för att undvika att bli ifrågasatt. För att kunna skriva precis vad som helst utan att behöva tänka på vem som läser. Kanske för att få vara en annan person ett tag. Anonymitet är trygghet.

Nu vet jag att det finns åtminstone några personer som tycker att det jag skriver är värt att läsa, jag vet att några tycker att jag faktiskt kan någonting om musik. Jag är dessutom inte lika blyg längre, inte lika rädd för att bli bortgjord eller rädd för att vara töntig. Jag är en tönt men jävligt stolt över det.

Jag känner inte att jag behöver vara anonym längre, ett ganska stort steg när man bloggat i över ett och ett halv år men skillnaden lär inte bli enorm. De jag känner vet att det är jag som skriver här, för de jag inte känner spelar det ju ingen roll vad jag heter. Jag heter Ida förresten.