Först märker man det knappt. Man är så van att det ska låta på ett visst sätt så det tar ett tag innan man reagerar, men då hajjar man verkligen till. När Jens, sötaste Jens sjunger sin svenska version av Maple Leaves är allt så fint det bara kan bli: "hon sa att allt var lönlöst - men jag trodde hon sa lönnlöv". Jag har alltid undrat över den textraden make believe = maple leaves men hur var det på riktigt, sades det på engelska eller var det egentligen svenska. Nu är jag säker på att det varit lönlöst hela tiden, fast jag trodde det var lönnlöv...
4:e Jens-konserten i mitt liv men den första som inte var på festival, därmed den första med en rakt igenom Jens-dyrkande publik och det blir ju alltid så mycket bättre då. Andra gången utropad på scen sjunger vi tillsammans "I come running with a heart on fire", avslutningen till "A pocket full of money" och det är ett så fint ögonblick att Jens inte vill spela nåt mer efter det, vill inte förstöra och det gör han rätt i. Man ska sluta när det är magi och inte vattna ut stämningen tills det inte finns nånting kvar.
Jag önskar jag kunde skriva låter som beskriver kärlek lika bra som Jens Lekman gör det. Han mästaren och nu ska jag gå och lägga mig - lycklig.
1 kommentar:
Äsch. nu blev jag lite ledsen igen för att jag har missat alla Jens spelningar under hösten. nåväl, det var fint skrivet i alla fall.
Skicka en kommentar