Jag vet inte vad det beror på. Kanske är det allt brunt, smutsigt tegel, regnet och barnen i skoluniform - atmosfären skulle man kunna säga. Något i Glasgow gör i alla fall att jag plötsligt känner en än större förståelse för alla band som kommer härifrån. Det är naturligtvis bara i mitt huvud men min Glasgow-playlist på i-podden når helt enkelt nya höjder här i sin rätta miljö.
Lite oväntat för min egen del lyssnar jag allra mest på The Jesus and Mary Chain, jag har ju alltid trott att Belle and Sebastian som var mitt Glasgow-band nummer 1...
1 kommentar:
Förensligandet i det egentliga Glasgow
Gråa dagar, slaskiga trottoarer. Den bitande kylan kryper inpå min dystra själv. Ingen självrespekt har jag kvar. Självhat och vämjelse har intagit dess plats.
Staden är inget mer än en kvarlevnad av postkapitalismens utsugnadsprojekt. Känslan av obetydlighet växer när jag vandrar bland konglomeraten av hus som vi kallar Glasgow.
Mig har staden sedan länge tagit död på och lämnat därhän. Men vad gör det när jag har musiken och ditt vänliga ansikte...
Skicka en kommentar