Jag tittade pà franska Grammisgalan för nàgra veckor sedan och det var sà himla kul. Jag har ju ingen aning om vem som är cool eller inte, vem har gjort största landsplàgan, vem som är fràn “Novelle Star” eller hur det ligger till och det är bara skönt. Det var ett jäkla party i alla fall, alldeles för làngt visserligen fyra timmar mellan 22.00 och 02.00 men det var kul, det var ju sà franskt, sà himla underligt. Det var en man i svarta trikàer och fjäderboa som hoppade runt medan män i mintgröna kalsonger och ljuslila polotröjor och blonda peruker dansade i bakrunden. En, vad jag har förstàtt väldigt känd, populär sàngerska sjöng en skotsk folkvisa med sin egen inspelade röst som enda komp istället för att spela sin största hit. Nàn brud som hade màlat sig själv i ansiktet med en tuschpenna fick massor av priser men istället för att göra ett tacktal sjöng hon smà improviserade sànger ; eller sjöng gjorde hon inte heller, hon gav ifràn sig ljud, melodier men utan ord. Jag köpte skivan dagen efter, jag bara màste ju ha en skiva men nàgon som màlar sig själv med tusch och vägrar prata i TV, tyvärr är alla skivor kopieringsskyddade här sà jag kan inte lyssna pà den förrän jag kommer hem men det bara màste ju vara bra !
Tyvärr somnade jag efter tvà och en halv timme men det jag sàg var underbart, galet, ibland fullständigt oförstàeligt, I love’d it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar