fredag, maj 19, 2006

Belle and Sebastian KB Malmö 13/5




Det här var min allra första Belle and Sebastian-konsert. För min egen del så behöver jag inte skriva mer än så, jag vet precis hur det var, hur det kändes bara genom att skriva den meningen, min första Belle and Sebastian-konsert. För mig var det liksom stort bara det, även om det hade varit uselt, (vilket det nu inte var) det var ett mål som uppfylldes, det sista bandet jag äger mer än tre skivor av som jag inte hade sett live, en av mina nyårsönskningar uppfylld.

Okej, nu när alla förstår hur viktigt det här var för mig så kan jag börja med själva recensionen. Jag hade för säkerhetsskull förberett mig på det värsta, en konsert enbart bestående av låtarna från nya skivan utan ett enda litet smakprov från det underbara 90-talet. Missuppfatta mig inte, jag gillar faktiskt den nya skivan, jag lyssnade in mig på den riktigt ordentligt som förberedelse men jag skulle ljuga om jag sa något annat än att det är de två första skivorna som ligger mig varmast om hjärtat. Tack vare den här förberedelsen så blev jag glatt överraskad, Belle and Sebastian känner sina fans så enbart en minoritet av låtlistan ägnades åt de nya alstren. De spelade till och med den nästan antika, superfina ”Belle and Sebastian” – det är ju nästan så man blir tårögd. Jag kan ju helt enkelt säga att jag var nöjd, ja jag skulle nästan vilja kalla det lycklig.

Lokalen KB var också väl lämpat för ändamålet, scenen var nära och stämningen god. Stuart var på bra humör, dansade och pratade med den där så obeskrivligt vackra skotska dialekten som jag också vill lära mig. De gamla låtarna spelades i nya lite gladare versioner och det vet jag att många störde sig på men jag tyckte att det var bra. Det här är inte samma Belle and Sebastian som gjorde ”Tigermilk” och det är det bara att acceptera, melankoli är inte den dominerande känslan längre, det är samma band i en annan tid, fortfarande jäkligt bra men på ett annat sätt. Konserten hade inte kunnat genomföras på ett annat sätt och jag tar lätt äkta glädje före spelad melankoli vilken dag som helst…

Inga kommentarer: