Kyla, regn och leriga skor – femårsjubilerande Popaganda bjöd återigen på äkta festivalkänsla. Tre dagar fullsmockade med musik och annan kultur, allt helt gratis så trots ett ihållande duggregn som då och då övergick till ösregn så kan man inte annat än älska det. Det mesta av det bästa från den svenska popscenen fanns representerade och med akter som Hets, Hello Saferide och I’m from Barcelona kan man säga att det var en försmak av hur den svenska festivalsommaren kommer att låta och jag tycker helt klart att det verkar lovande. Några väl valda utländska akter kompletterade utbudet, enda problemet var att hinna med allt och framför allt hinna med att sitta ner ibland men det var omöjligt. Så efter tre dagars stående, minimum nio timmar i sträck per dag/kväll så är jag rätt sliten men det var det värt. En del bottennapp blev det förstås men det förlåter jag så gärna, det är ju gratis.
En extra liten ljudpunkt i det redan så skimrande var riksteaterns ”Jamobil” med fullproppad med det mesta man kan begära i kulturväg eller som de som det står på hemsidan: ”undergroundpoesi, keffcirkus, otraditionell hiphop, spokenword, rumpskak, brandtalsbingo, finsk knivtango och sjuk humor.” Går det annat än älska? Svar nej. Och, lägg även till gratis bio serverad Stockholms filmfestival så fattar du vilken grej du antagligen missat!
Jag älskar att hylla saker jag gillar och jag tänker banne mig ta tills öronen blöder så förvänta er utläggningar om min kärlek till Erland Oye och hans leende, Kalle Haglunds magiska ord och eventuellt ännu en hyllning till handklapp inom kort.
Popmuskeln värker (= vaden, pga allt taktstampande), jag har lera upp till knäna och ett euforiskt leende på läpparna. Jag har dessutom varken gjort av med en fömögenhet eller sovit i ett ett kallt, äckligt tält. Nämnde jag föresten att jag älskar Popaganda? Och nämnde jag att det var gratis!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar