Popaganda torsdag

ef


Här kommer nu sammanfattningen av min Popagandahelg med kortfattade kommentarer om allt jag hann se, vilket var rätt mycket. Jag valde att helt ignorera Allhusets existens eftersom jag då skulle kunna se alla band på övriga scener. Det kanske var ett misstag, vad vet jag, för jag är medveten om det fanns en hel del bra grejer där inne också. Men gjort är gjort och varför sörja det man missat när man kan glädjas åt det man fått. Först ut: torsdag.


The Gray Brigade
En bra start på dagen. De hade några sköna låtar och framför allt oerhört sköna moves på scenen. Sångaren sjöng väldigt bra vilket dock inte riktigt faller mig i smaken, lite musikalröst i mina öron.

Hank and the Prank
Mitt första möte med Jamobilen och den här dockteatern med slapstick och depression hade visserligen sina poänger men det tog oerhört lång tid innan jag blev helt övertygad. Men det blev jag ändå till slut, det var roligt.

The Kid
På Hultan för två år sedan övervägde jag att stanna upp jättelänge för att se då hypade The Kid. Jag orkade inte det och ångrade mig lite sen men det hade jag inte behövt göra. Jag ser överhuvudtaget inga poänger med det här.

Alexander Salzberger
Ståuppkomik, mest imitationer och visst var det kul, ibland väldigt kul, väl genomfört.

Peter, Bjorn & John
Inget utöver det vanliga men ändå väldigt fin pop. Jag gillade det.

I’m from Barcelona
Jag vill vara med i I’m from Barcelona, dom verkar ha så himla roligt. Jag hade också roligt när jag tittade på, alla låtar håller inte hela vägen med överlag är det underbart naiv handklappspop och ett riktigt bra drag. En av kvällens bästa konserter.

Lacrimosa
Feministisk teater med musikinslag. Det är ju såklart budskapet som ska fram, många poänger här och en del överdrifter för det komiska syftet. Jag höll verkligen på att dö av skratt, fördomshumor är en favorit, helst om det ligger lite (eller mycket) sanning i det hela. Alla svenska komiker kunde inte överträffa det här tillsammans.

Tunng
Fin folkig pop från England, det kanske är fantastisk efter fler lyssningar men nu nöjer jag mig med att säga att här finns det potential.

Henrik Berggren
Jag har aldrig botaniserat Broder Daniel-träsket varför min relation till Henrik Berggren är lika med noll. Jag var ganska uttråkad större delen av tiden, var bara Shoreline som hettade till men då var det verkligen ordentligt.


Mindre Nils
Tydligen kallas det klezmer och är någon östeuropeisk musikstil som jag inte är jättebekant med. Men det svänger och blandat med de ibland tragiska men oerhört lustiga anekdoterna blir det en kanonföreställning. Extra imponerad över alla språk som avverkas.

Final Fantasy
Jag är oerhört svag för fiolpojkar, speciellt som fiolen används till att skapa popmusik, speciellt om det handlar om kreativ, alldeles underbar popmusik. Utan tvekan kvällen höjdpunkt. Kärlek.

Darya & Månskensorkestern
Ahh, finsk tango. Hann inte se så mycket men visst var det alldeles ypperlig finsk tango.

Mew
Det var väl en stor grej att Mew var där. Jag kände inte någon särskild entusiasm själv, har alltid haft lite problem med musik som består av en ljudvägg som svävar emot en. Det var en bra konsert men den tog mig inte till himlen.

Jag offrade C.Aarmé för att sätta mig ner i tunnelbanan och äta en banan. Min rygg och min mage behövde det.

Jenny Wilson
Spöregn - det är allt jag minns från första delen av konserten. Jag är ett stort fan av Jenny Wilson och jag tyckte att hon presterade det hon skulle. Faktumet att jag var dyngblöt och höll på att frysa ihjäl tog tyvärr bort en del av njutningen.