Popaganda lördag

Sammanfattning lördag


The Tiny
The Tiny är ett av mina favoritband och jag tvingade min kompis att åka in extra tidigt bara för att vara säker på att inte missa en enda ton. Ellekari Larssons röst, de vackra melodierna – det får inte missas. Tyvärr var ljudet på den lilla scenen under all kritik under hela festivalen, oftast var det basen som var outhärdlig och här var det en cello som förvandlades till tortyrredskap. Cello som är så fint men hur kunde dom strunta i att spela Close enough? Man blir ju förbannad.

Hets
Laakso-Markus nya band spelar någon sort punkig indiepop, återigen var det problem med ljudet då jag knappt lyckades urskilja ett ord av texterna, vilket var synd, det är ju kul med svenska om det görs bra. Med tanke på ljudet kan jag inte bedöma bandets musik rättvist men jag tror att det kan vara bra, riktigt bra.

Här gjordes en liten paus i konsertrännandet för lite gratis film. Musik var förstås temat och det var mer än trevligt att få sitta ner och titta på snart aktuella ”Brothers of the Head”. En historia om siamesiska tvillingar som dras in i rockvärlden och jag gillade den skarpt. En fascinerande film som jag rekommenderar, lite rörig men jag drogs i alla fall in i den.

Elf Power
Lite folkrockig pop som gick helt i min smak, inte så konstigt när Elephant 6-kollektivet ligger bakom.

Hello Saferide
Det här var en konsert jag sett fram emot, lite låtar att sjunga med i och jag fick det jag ville ha. Det känns väldigt svenskt på ett bra sätt, jag var glad och trivdes.

Mapei & Up Hygh
För de som kan något om hip hop (och den kategorin tillhör ju inte jag) var det visst en stor grej att Up Hygh var där, jag har hört ryktas om en viss hype. Men bara för att jag inte vet något om det betyder det ju inte att jag inte kan tycka om det – det inte helgens höjdpunkt för min del men återigen ett skönt avbrott från popmaffian.

Whitest boy alive
Åhh, Erland Oye, så söt, så glad, så jälva bra. Jag var så lycklig och förförd och musiken gick inte heller av för hackor. Riktigt bra dansmusik och dansade gjorde jag, var så säkra.

Aqueen Dance & Ton
Lite reaggeton, lite dancehall och jag behöver väl inte upprepa det där med avbrott. Det var kul att shaka lite ass så att säga och trots min okunskap fick jag för mig att det var väldigt bra kvalitet på det som hördes, jag gillade det.

Josh Ritter
Efter allt dansande var humöret på topp så vad som än hade följt hade varit succé. Dansandet fortsatte under Josh Ritters konsert som var, bra, helgjuten och han verkade oerhört lycklig över den stora publikens välvilja. Trevligt som tusan.

Vi pausade under Sophie Rimheden för att få i oss lite mat som även den måste berömmas i år igen. Lite dyrt men mycket gott.

Shout out louds
Förut hade jag lite problem med Shout out louds och det utan att knappt hört en låt. Men jag gillade första singeln från senaste skivan så jag tänkte att jag nog kommit över den där känslan om jag inte vet var den kommer ifrån. Men nej, med undantag för två-tre låtar som jag gillade så är det något med det här bandet som jag inte tål. Jag funderar på att utveckla det vidare så småningom men nu kan jag bara säga att det antagligen mig det är fel på och inte bandet för rent objektivt sett tror jag att det var en rätt bra spelning.


Så jag hoppas att ni som inte var där ångrar er och jag hoppas att ni som var där skänkte lite pengar innan ni gick för det var det ta mig fan värt.