Hägga-min nya idol

Jag var på en asbra konsert i förrgår, inte bra för att vara i Sundsvall utan bra på ett "jag hade åkt till Stockholm och betala pengar för det här"-sätt. Och det är riktigt bra.

Jag hade sett recensioner innan, superlativen flödade men jag trodde naturligtvis att det var lätt överdrivet eftersom det handlar om en lokal, eller nu mer f.d lokal akt men inte, det var fem stjärnor av fem.

Hägga kanske är ett uselt artistnamn men att musik av denna klass kan komma från min hemtrakt är så fantastiskt att allt är förlåtet, till och med flytten till Falun. Jag hade kunnat läst om Hägga i Sonic, han hade kunnat vara från någonstans i USA och hade en låt varit med på Sonically Speaking hade jag tagit den till mig och älskat den till döds. Jag hade tagit ledigt från jobbet, åkt buss fem timmar till Stockholm och betalat en massa pengar för att se det här live.

En Sveriges Devendra Banhart skulle man kunna säga men ändå med en egen stil. Utan tvekan ett stort fan av freaky folk-scenen, nej inte bara ett fan, han tillhör den i allra högsta grad. Jag är så lyrisk att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Rösten, gitarrspelet, låtarna, allt var perfekt, han spelade till och med dragspel!

Jag måste skaffa en synonymordbok, ord jag använder alldeles för ofta måste användas igen. Det var fantastiskt, magiskt, vackert och ja, nästan perfekt.

Två minus: jag kom för sent och missade nästan halva spelningen. Enda platsen kvar var ca en meter från musikerna, lite obekvämt att sitta så nära inpå. Annars var allting ypperligt, fem stjärnor.