Nya skivor

Proggprojektet har det gått lite trögt med de senaste dagarna för vi har haft gäster har i loppnästet däremot har jag köpt 4 nya skivor.
I en vinylaffär för begegnat vid namn Seventies här i Lille gick jag in, fick sneda blickar från 50-åriga, franska skivsamlare men skuttade så småningom glatt ut med fina. en Patty smith, en Joan Baez och 2 Jacques Brel.

Jag har också varit på en liten spelning på en annan skivaffär med ett band från New York vi namn The Dead Muppets society som hävdade sig spela "lo-fi/punk". de var 2 stycken som hade masker på sig, mumlade om hur fulla dom var och gjorde allt de kunde för att vara originella men slutade endå som värdelösa. För den som är nyfiken har dom en myspace-sida. det var dock intressant att titta på alla som lyssnade och de få som verkade tycka att det var helt oerhört bra. Jag kunde inte riktigt lista ut om de var kompisar till bandet (vilket jag misstänker) eller helt enkelt mesar som tror att bara för att nån har mask och kommer från NY så är det coolt.
Jag har i alla fall insett att det måste vara hemskt att vara kompis med någon som spelar i ett riktigt uselt band och sen känna sig tvungen att å på konserter och låtsas att man tycker att det är bra. Svår situation.

Experiment på de franska folket

Lille är norra Frankrikes "stora stad" med ett för mig okänt antal invånare men tillräckligt stort för att ha en tunnelbana, en tunnelbana som för övrigt går ända till den belgiska gränsen. (jag kan planka till Belgien, det kan inte du!) Här befinner jag mig för tillfället av anledningar jag då och då nästan glömmer helst och hållet. Igår klev jag upp klockan elva för att sedan gå och lägga mig igen 2 timmar senare bara för att jag kan/inte har något bättre för mig. Enda anledningen till att jag så småningom gick upp igen och lät min dag börja var att jag ville gå och köpa mörk choklad vilket jag också gjorde.
I skivspelaren är det mycket franskt som sig bör, främst Serge förstås och alla hans damer och naturligtvis även det franskaste av allt überfranskt, Jacques Brel. Brellen är bra och det är ju extra kul när något av fransk härkomst ska komma och hälsa på hos de exotiska svenskorna och möts då av samma musik som hörs hemma hos deras föräldrar.

Okej, nu känner ni till min situation och jag tycker också att mitt överflöd av tid framgår ganska tydligt. den nya informationen är att jag nu beslutat vad denna tid ska ägnas åt: här ska sjungas på gatan!
Jag har egentligen varken självförtroende eller talang för att se det som en seriös satsning inom något sorts musiserande men det är mindre viktigt, jag tänker nämligen göra ett experiment av härligheten. ackompagnerad av en maracas och möjligen en leksaksxylofon ska jag framföra sånger på olika teman och se vad som fransmännen kan tänka sig att klämma fram mest pengar för. Vad ska man välja för att fylla hatten?
Första temat som nu håller på att repas in är "progg", representerad av Nationalteaterns Kolla kolla och Blå tågets Den ena handen vet vad den andra gör. Fransmän och progg, kan det vara en vinnande kombination?
Andra teman som står på tur där låtarna inte ännu är spikade till 100% är:
*Svensk indie: Do you remember the riots?- Jens Lekman + Chosen one - The Concretes
*Svensk schlager: Fångad av en stormvind - Carola + Michelangelo - Björn Skifs
*Fransk retro: Tous les garcon et les filles de mon âge - Francoise Hardy + Poupée de cire poupée de son - Frances Gall (alternativt Un jour comme un autre - Brigitte Bardot)
*N.Y Punk. Judy is a punk - Ramones + Dancing barefoot - Patti Smith
*Julsånger på svenska: Nu tändas tusen juleljus + Julen är här
*Skottsk indie: suspended from class - Camera Obscura + Belle and Sebastian (vet inte vilken låt)
* Beatles: Revoltion + I wanna hold your hand

Nu tycker jag att samtliga som råkar snubbla in på det här inlägget ska skriva en kommentar där de gissar vilket tema som kommer generara störst inkomst. Nya förslag på teman är också välkomna.

kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen...

Hejdå igen

När bloggpeppen är som ströst blir det ändå nu en ny paus. Musikmani flyttar till Lille, Frankrike och tänker stanna där sommaren ut. I höst ska bloggen komma tillbaka starkare än någonsin, ett nytt Stockholmsbaserat Musikmani!

Klantarrangörer

Jag är fortfarande sur över Acceleratorarrangörernas oerhörda klantighet som ledde till irriterande köande och förseningar i fredags. Att inte ha tillräckligt mycket stängsel för att hägna in området och märka det först när insläppet är på väg att starta är någon sorts höjd av oproffsighet.
Ok, att köa men att sen schemat bli uppfuckat och man inte har en aning om när banden kan tänkas börja, det är oförlåtligt.
Men fine, utbudet räddar min Acceleratorhelg, jag kan inte vara arg - inte efter de här spelningarna.
Recensioner har jag nog inte tid med men jag kan ju säga att jag har varit väldigt nöjd med det som nått mina öron.
Bäst var:
CSS - efter att ha eggat dem ett bra tag nu var spelningen helt rätt i tiden. Mitt favoritband just nu gav mig allt jag hade vågat hoppas på.

Rufus Wainwright - som min kära vän uttryckte det "Lelle Kohöna (Leonard Cohen), banjo och manliga dansare, det kan inte bli bättre!

The Long Blondes - En annan skiva jag har haft på högvarv och ännu ett riktigt toppframträdande. Jag har insett hur mycket jag uppskattar band som har lite matchande, snygg klädesel och sångerskor som rör sig på scenen. Vilket osökt får mig att tänka på...

The Gossip - Coolare brud får man leta efter. Det här var festivalens första riktiga höjdare.

O'Death - Det är så roligt när man på konsert kan förälska sig i ett band man hör för första gången. Roliga, roliga och jättebra.

Kate Nash - hade jag inte heller hört förut men säkra källor sa att det var otroligt bra. Säkra källor hade rätt.

Nä, jag tyckte väldigt många fler var bra också, TV on the Radio, Jens Lekman, Modest Mouse. Jamie T, Electrelane, Junior Boys...

En bra helg, trots kö, en mycket bra helg.