Jag är fortfarande sur över Acceleratorarrangörernas oerhörda klantighet som ledde till irriterande köande och förseningar i fredags. Att inte ha tillräckligt mycket stängsel för att hägna in området och märka det först när insläppet är på väg att starta är någon sorts höjd av oproffsighet.
Ok, att köa men att sen schemat bli uppfuckat och man inte har en aning om när banden kan tänkas börja, det är oförlåtligt.
Men fine, utbudet räddar min Acceleratorhelg, jag kan inte vara arg - inte efter de här spelningarna.
Recensioner har jag nog inte tid med men jag kan ju säga att jag har varit väldigt nöjd med det som nått mina öron.
Bäst var:
CSS - efter att ha eggat dem ett bra tag nu var spelningen helt rätt i tiden. Mitt favoritband just nu gav mig allt jag hade vågat hoppas på.
Rufus Wainwright - som min kära vän uttryckte det "Lelle Kohöna (Leonard Cohen), banjo och manliga dansare, det kan inte bli bättre!
The Long Blondes - En annan skiva jag har haft på högvarv och ännu ett riktigt toppframträdande. Jag har insett hur mycket jag uppskattar band som har lite matchande, snygg klädesel och sångerskor som rör sig på scenen. Vilket osökt får mig att tänka på...
The Gossip - Coolare brud får man leta efter. Det här var festivalens första riktiga höjdare.
O'Death - Det är så roligt när man på konsert kan förälska sig i ett band man hör för första gången. Roliga, roliga och jättebra.
Kate Nash - hade jag inte heller hört förut men säkra källor sa att det var otroligt bra. Säkra källor hade rätt.
Nä, jag tyckte väldigt många fler var bra också, TV on the Radio, Jens Lekman, Modest Mouse. Jamie T, Electrelane, Junior Boys...
En bra helg, trots kö, en mycket bra helg.
3 kommentarer:
varför har du skrivit nåt om alla bra band som spelade? the hold steady! the sea and cake! isis! interpol!
sen var det nog inga band jag gillar. förutom junior boys och jamie t som jag hade kunnat tänka mig att se om jag haft tid. och kanske bright eyes, den senaste skivan är ju faktiskt riktigt bra.
det var jävligt länge sedan jag var på accelerator senast. den första gången det arrangerades var helt sjuk, då spelade håkan hellström först på minsta scenen, typ klockan fem på eftermiddagen eller nåt.
det var på den tiden man tyckte att det var en bra idé att genomlida en spelning med mark kozelek (som om jag inte minns fel också spelade på accelerator 2000). en gång skulle jag faktiskt se red house painters, fatta vad hett det var, när de spelade förband till lloyd cole på cirkus. men de ställde in en timme innan och man fick inte tillbaka några pengar eftersom de var förband. det var tråkigt.
det bästa det året var annars elliott smith (eller det var inte så bra, för han hade just släppt figure 8 och spelade mest beatles-trams – men han gjorde också en fantastisk behind the bars). man är ju ändå glad att man såg honom innan han spetsade sig på ett svärd.
Från dag 1 som du började jobba på Dagbladet nöje för några år sen tror jag vi har varit oense om vilka band som är värda eller inte värda att ses. Jag tyckte så klart att jag såg alla de bästa banden men för att kommentera dina förslag:
Isis - jag stod i matkön bredvid tältet de spelade i och det var plågsamt bara det, skulle aldrig falla mig in att gå närmare.
The Sea & Cake - Jag har visserligen hört att de ska vara bra och hade gärna sett dem. Nu spelade de dock samtidigt som Rufus Wainwright så det fanns inte en chans att jag skulle gå. En kompis till mig var på S&C och tyckte det var tråkigt.
The Hold Steady - de spelade inomhus med begränsad plats, jag kom inte in.
Interpol - De såg jag. Glömde nämna dem, de var bra, ganska stillstående på scen så klart men det passar ju deras monotona musik.
Bright Eyes - Var också bra egentligen. Det är bara jag som har en störd tonårsreltion till deras musik som gör att jag inte riktigt lyckats ta till mig den senaste skivan.
Sjukt hett att du har sett Elliot Smith, synd på Red House, det hade varit nåt det...
jo, jag fattade ju att du såg banden du gillade bäst. men jag var bara tvungen att fråga...
stillastående på scenen, det är ju svårt det där. men om man spelar som interpol tycker jag nog att man bör stå stilla på scenen, det känns lite mer värdigt i största allmänhet. men vissa skulle det ju inte funka för, tänk om man skulle bruce springsteen med e street band 1975 och alla stod stilla. det vore tråkigt.
annars tycker jag nog att man ska stå rätt stilla, om man inte spelar någon snabb hardcore-avart typ power violence. ian curtis epilepsianfall godkänns också.
de allra tuffaste banden brukar ju stå i motljus och vända sig från publiken, alternativt shoegaza med lång lugg över fejan.
Skicka en kommentar