torsdag, augusti 23, 2007

Rydemans Gravitation

Ett band som jag hela mitt liv har valt att hoppa över och inte låtsats om och undvikit att ha en åsikt om är Kent. Man kan inte lyssna på allt så jag har överhuvudtaget inte gett mig in i träsket.
Min sista vecka i Frankrike skulle vi dock välja varsin ny låt till våra gatuframträdanden. Valen blev The Beatles You can't do that (mitt val), Magnetic Fields catchiga "I need a new heart" OCH Kents "Gravitation". Jag skulle spela gitarr på den och jag hade på fullaste allvar inte ens hört låten förrut. Jag pluggade in ackord och text men gav så småningom bort gitarransvaret till någon E som faktiskt kunde låten. Det var Snygg-Sara Rydeman som sjöng och det gjorde hon bra. Vi hann inte öva så mycket och det stressade försöket att spela den på gatan gick sådär men repetitionerna gjorde att låten klistrade fast sig stenhårt i min hjärna. den gick på högvarv i flera dagar i sträck och jag längtade verkligen efter att lyssna på den. Jag snodde den från Saras i-pod precis innan hemfärd och på bussen från Skavsta till Centralen lyssnade jag äntligen på den igen - för 3:e gången i mitt liv om man bara räknar de gånger jag hört den med Kent.
Och det var en besvikelse. Jag ville ju inte alls höra Jocke Berg bröla ut den fina texten, jag ville höra Sara Rydeman sjunga, det var hennes eller ja, våran version jag hade haft i huvudet. den riktiga hade jag ju egentligen inte alls någon koll på.
Jag får förlita mig på min hjärna istället, min hjärna som just tryckt på play igen. Nu hör jag Gravitation, precis som jag vill ha den...

Inga kommentarer: