Hejdå till Below the Stars

Jag har inte skrivit här på ganska länge, måste vara nästa 3 veckor nu kanske ännu mer. Jag har inte haft lust, inte alls. Jag har haft all tid i världen till att skriva, jag har haft en massa inspiration, ja jag har till och med haft en massa uppslag till just musikrelaterade blogginlägg. Men nånting har gjort att jag känt en extrem motvilja, jag har haft alla förutsättningar men något har satt stopp, jag vet inte vad.

Men jag vet vad som satte igång mig igen. Idag läste jag att det som på väldigt kort tid har blivit en av mina favoritbloggar Below the Stars tar en paus på obestämd tid, minst ett halvår. Jag lider ta mig tusan av tanken. En bloggare med riktigt bra smak försvinner. Och det var inte bara bra smak det var musik som jag gillade som jag oftast inte hunnit upptäcka än, det var ju min hobby att läsa den där bloggen. På nåt sätt känns hela min dygnsrytm rubbad även om det bara handlar om några minuter per dag.

Så nu skriver jag dels för att säga tack och hejdå (tillfälligt hoppas jag) till Weathermans fina blogg och för att jag tänkte att om en enda person skulle bli lika ledsen om jag la ner den här bloggen som jag blir över Below the Stars så är det värt att fortsätta att skriva och att göra det regelbundet.

Som tröst får jag fortsätta att läsa mina andra favoritbloggar, Ironien som jag faktiskt slutade läsa ett tag pga tidsbrist men som nu åter har en självklart plats på min egen lilla blogghimmel. Johanna är en av få som faktiskt får mig att bli intresserad av hennes privatliv, dels för att hon verkar vara en cool brud och dels för att hon fortfarande är begåvad med en synisk humor som slår det mesta, underbart ironiskt.
Sen är det så klart Daniel och Daniel är bäst. Han verkar aldrig få slut på smartheter och på nåt underligt sätt blir jag intresserad om allt han skriver, hur banalt det än ibland kan verka.