Det tog ett tag innan chocken lade sig. Hur gammal har Francoise Cactus hunnit bli egentligen, 50+? Och nu såg hon inte bara gammal ut, hon kändes misstänkt gaggig också. Gaggig, som i gammal och gaggig. Det osade flopp ett tag, stapplande så det förslår, långt ifrån det jag hade tänkt mig när jag nu för första gången äntligen skulle se Stereo Total.
Jag vet inte om det var bandet som skärpte sig eller om det bara var chocken som hann lägga sig men jag tyckte i alla fall att det tog sig och det rejält.
Brezel Göring såg visserligen också ganska sliten ut fysiskt sett men han var i övrigt på topp och viss förvandlades spelningen till den dansanta nonsesbriljans som jag önskade.
En sak är säker, nonsenspop gör sig bäst på franska och nästan lika bra på tyska. När Madame Cactus i Cinemania avslutar med "Alfred Hitchcock" med brutal fransk brytning kan man inte bli annat än glad.
Jag hade dock hört Göring sjunga lite mer och sen saknade jag några låtar också framför allt "Supergirl". Annars ska jag inte klaga, jag hade riktigt kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar