5 år senare

Jag har för vanan att gå runt med en liten lapp i plånboken över skivor jag tänker köpa. Den allra första av dessa lappar skrev jag för ca fem år sedan. Högst upp fanns du Sasha Bells soloprojekt Finishing School. Ett stort antal skivköp senare, ja faktiskt flera år senare står samma skiva kvar på förstaplatsen. Något sorts rekord måste detta innebära, jag har alltså varit på väg att köpa samma skiva dagligen i 5 års tid utan att det hänt.
Förrän idag.
Tack vare en blogg fick jag reda på att den fanns att hitta på Myrorna i Sundsvall. Det var ett tag sedan jag läste det och då befann jag mig (tack och lov) inte i närheten av min gamla hemstad. Denna fakta har sedan gnagt i mitt medvetande ända tills idag då fylld av hopp om att den skulle finns kvar eftersom jag gissar att Finishing Schools fanbase i Sundsvall är minimal och för att ingen letar skivor på Myrorna eftersom de aldrig brukar ha något bra. Och jag hade rätt, det fanns den och nu kan den äntligen strykas från min lista.
Idag köpte jag finishing School och jag gjorde det för 20 spänn.

Min pappa

Min pappa är söt. Här om dagen satt vi och lyssnade på musik då han sa något i stil med: Jag är rädd för att jag har blivit tolerant mot all musik. Jag har ju gillat varenda låt som du har spelat sen du kom hem.

Jag skrattade och påpekade faktumet att jag faktiskt bara har spelat bra låtar sen jag kommit hem. Det är inte han som har tappat omdömet, det är bara det att jag redan gjort jobbet åt honom.

Sen lyssnade vi lite på radio rix så att jag kunde försäkra honom om att han inte gillar all musik. Då blev pappa glad igen.

2007års låtar

Det är här ett axplock av de låtar som betytt mest för mig under 2007 - utan några som helst krav på att det ska vara låtar som släppts under året...

One, two, three, four med Feist
Jimmy och Paper Planes - M.I.A
Kolla, kolla, Barn av vår tid och Speedy Gonzales - Nationalteatern
These Days - Nico
Music is my hot hot sex, Alala, Meeting Paris Hilton, Alcohol och Lets make love and listen to death from above - CSS
Once and never again - The Long Blondes
One kiss don't make a summer, Lips are unhappy - Lucky Soul
Il ballo de mattone - Rita Pavone
Italy vs. Helsinki, Västerbron, Drop out + High Drama - Laakso
Postcard to Nina - Jens Lekman
Joy Division i allmänhet, She's lost control i synnerhet
Hangin' Round och som alltid Intro/Sweet Jane från liveskivan Rock n' Roll Animal (alltid)- Lou Reed
Un jour comme un autre, Comic Strip - Serge Gainsbourg och Brigitte Bardot
Allt annat av Serge Gainsbourg
Punkdrömmar - Ingenting
Death Proof OST (speciellt, Jeepster, Chick Habit och Hold Tight)
Should I stay or should I go - The Clash
Playhouses - TV on the Radio
Allt som var ditt, Jag grät mig till sömns, Vi kommer att dö samtidigt, Sanningsdan - Säkert!
Luckiest guy on the lower east side, I think I need a new heart - Magnetic fields
If you got the money - Jamie T
Suffer from Fashion, Bunny ain't no kind of rider - Of Montreal
Misery is the river of the world - Tom Waits
Bukowski - Modest Mouse
California Dreamin', Straight Shooter - Mamas and the Papas
Foundation - Kate Nash
Trouble every day - Frank Zappa
Tout les garcons et les filles - Francoise Hardy
Rainbow Warriors - CocoRosie
Den ena handen vet vad den andra gör - Blå Tåget
Det mesta med Billie Holiday, i synner het Summer Time
13 - Big Star

Naturligtvis har jag glömt en massa men det är ju sånt som händer...

Bruni-Sarkozy blä!

Okej, det här är värsta skvallertidningsinlägget men jag kan ju påpeka att jag faktiskt läste om det på DN:s politiska ledarsida... Sångerskan Carla Bruni är tydligen numer tillsammans med obehagliga franska presidenten Nicholas Sarkozy! Jag dör. All respekt jag tidigare känt för denna kvinna är som bortblåst. Carla Bruni ska vara tillsammans med Rafael och ingen annan, well inga sliskigt högervridna politiker i alla fall. Obehagligt.

Musikbyråns lista

Well, jag kände mig hyfsat säker på att det skulle bli Feist, möjligen hotad av Anna Järvinen eller kanske M.I.A. Jag tyckte att det var en rättmätig etta i alla fall. Jag är förvånad över att Järvinen inte fanns med, jag har inte riktigt tagit till mig hennes skiva personligen men jag trodde ju ändå att Musikbyrån skulle ha gjort det. Och M.I.A fanns med men ganska lågt, det var väl inte lika nyskapande som första skivan, på min lista kommer den vara högre, det är ett som är säkert.

Sen är jag mest förvånad över att det var så få "vad tusan är det där för något?"-skivor. Aa och Pharoahe Monch så hade jag hört alla skivor, över 50% finns på min i-pod vilket känns som en högre frekvens än vanligt. Jag som faktiskt tyckte att jag har haft dålig koll i år, jag har inte ens sett ett enda avsnitt av Musikbyrån vilket ju skulle vara den lätta vägen att hålla koll. Jag tyckte att jag tappat orken att hålla koll lite grann men jag antar att jag kom ikapp min slapphet under årets första halva.

Annars var det många saker som gjorde mig glad under årets sista program, framför allt alla videos. Jag vet att vidoes har fått en revival via youtube men jag har inte riktigt kommit in i det. Modest Mouse piratvideo såg rolig ut. Annars blev jag glad över att Rufus är så dramatisk och att systrarna Cassady bråkar över att uppvärmningen inte låter tillräckligt originell.

det har varit ett bra skivår - albumet lever åtminstone ett litet tag till...

Jag hann inte först

Idag är det visst dags för Musikbyråns årsbästalista igen. Jag hade egentligen tänkt knåpa ihop min egen innan deras offentliggjordes. Ifall det skulle bli likt ville jag vara först.
Å andra sidan har ju Sonics lista redan kommit och deras topp 5 är farligt nära vad jag själv hade filosoferat fram så den planen hade egentligen redan spruckit.

Men det bör väl bli kvinnligt på förstaplatsen i år, eller?

Inget annat duger

Jag är i en lite underlig period för tillfället. Ett flertal gånger de senaste veckorna har blivit besatt av en enda grupp eller artist och sen inte kunnat lyssna på något annat på flera dagar. I samband med att jag såg Control var det Joy Division för hela slanten i nästan i två veckor. I början av den här veckan var det Of Montreal på repeat.
De senaste 3 dagarna har det varit Billie Holiday. Jag har en Best Of-skiva med 25 låtar som jag inte kan ta ur cd-spelaren. Mitt rum och Billie Holiday verkar höra ihop. När det är mörkt ute (alltså hela tiden) och jag har en lampa tänd i varje hörn då är det bara så att Billie måste fylla rummet med sin vackra stämma. Inget annat duger, inget.

Korrektion av årsbästalistan 2006

Jag tyckte själv att det var en tradition jag har, att så här när det börjar bli dags att summera året kolla på årsbästalistan från föregående år och himla med ögonen över vilken extremt dålig koll jag hade, hur fel min lista var och sedan skriva ett rättning. Vid en närmare undersökning av mina gamla bloggposter såg jag att jag gjorde det 2005 för att rätta till 2004 års misstag men att jag förra året var så fruktansvärt improduktiv på bloggen att jag inte ens gjorde en årssammanfattning för 2006. Eller inte på bloggen i allafall, däremot hade jag skrivit en för Dagbladet i all hast och den var ju förstås fel, nu när den blir sedd med nyktra ögon. Nu tänker jag alltså återuppliva min gamla tradition och berätta hur fel jag hade. Det här var min årsbästalista 2006:

1. Camera Obscura – Let’s get out of this country
2. The Essex Green – Cannibal Sea
3. Joanna Newsom – Ys
4. Regina Spektor – Begin to hope
5. Final Fantasy – He poos clouds
6. Belle and Sebastian – The Life Pursuit
7. Juana Molina – Son
8. Cat Power – The Greatest
9. M. Ward – Post-War
10.The Knife – Silent shout

Okej, en stor skillnad motför min rättning av 2004 års listan är att jag fortfarande tycker att alla de här skivorna är bra, jättebra faktiskt. Ja g skäms inte alls, jag kunde ju inte hjälpa att jag inte laddade ner musik och därmed inte hunnit lyssna på så många skivor, jag hade inte fel, jag hade bara inte hela bilden. Det har jag förstås inte nu heller men jag har har en betydligt större bild!
TV on the Radio - Return to Cookie Mountain
CSS - Cansei de ser sexy
The Long Blondes - Someone to drive you home
Hot Chip - The Warning
Asha Ali
Beirut - Gulag Orchestra
Yo la tengo - I am not afraid of you and I will beat your ass
Charlotte Gainsbourg -5:55

Nu känner jag hur svårt det är att få till en lista man blir nöjd med. Jag gillar alla ovanstående men någon exakt ordning är svår att få till. Om jag satt nu skulle nog inte Camera Obscura knipa förstaplatsen men jag är inte helt säker på vem som skulle få den. Räknat på vad jag lyssnat mest på under 2007 skulle kampen stå mellan CSS och The Long Blondes fast tjaaa... jag tycker nog kanske att Regina var bäst av alla, eller... Äsch skit samma, jag kommer ändå inte hålla med mig själv imorrn så varför försöka...

Of Montreal

Världen behöver fler Kevin Barnes. Well, världen behöver i alla fall en Kevin Barnes, många likadana är ju alltid tråkigt.
Och nu ska jag förresten sluta upp med min otrevliga vana att berätta vad andra ska tycka och vad andra behöver och börja om hela inlägget med att säga:

JAG BEHÖVER KEVIN BARNES!

Jag behöver en karl i röda skor med toffsar och blått glittersmink. Jag behöver en karl som både kan stila med snygga discoposer OCH mangla sönder en gitarr. Jag behöver gröna kavajer med puffärmar och turkosa nätstrumpor. Någon som spelar tills fingrarna blöder och ramlar in i trumset med söta små rougecirklar på kinderna.

Sen gör det inte saken sämre att denna någon, Kevin Barnes spelar i ett makalöst bra popband också, ett band som lyckas genomföra en perfekt konsert från första rundgångsmaratonet till den sista popdängan. Of Montreal är allt jag vill att ett band ska vara.

Vissa klagomål har jag. Som att man inte kan låta förbanden spela tråkig musik i flera timmar så att man blir alldeles slut, inte alls peppande, bara frustrerande. Sen var animationerna i bakrunden fruktansvärt fula men när det gäller musik, scenframträdande, klädval, jag allt som egentligen rör Of Montreal finns det absolut inget att klaga på.

Just nu hatar jag mig själv för att jag missbrukar superlativ alltför ofta för nu har jag inget att ta till när jag verkligen behöver det. Jag är bara glad över mitt förnuftiga spontanbeslut att jag måste till Medis, lycklig över att man kan bestämma sig i sista stund. Speciellt när det blir så bra.

Ahhhh, Of Montreal.

Bäst.

Stereo Total

Det tog ett tag innan chocken lade sig. Hur gammal har Francoise Cactus hunnit bli egentligen, 50+? Och nu såg hon inte bara gammal ut, hon kändes misstänkt gaggig också. Gaggig, som i gammal och gaggig. Det osade flopp ett tag, stapplande så det förslår, långt ifrån det jag hade tänkt mig när jag nu för första gången äntligen skulle se Stereo Total.
Jag vet inte om det var bandet som skärpte sig eller om det bara var chocken som hann lägga sig men jag tyckte i alla fall att det tog sig och det rejält.
Brezel Göring såg visserligen också ganska sliten ut fysiskt sett men han var i övrigt på topp och viss förvandlades spelningen till den dansanta nonsesbriljans som jag önskade.
En sak är säker, nonsenspop gör sig bäst på franska och nästan lika bra på tyska. När Madame Cactus i Cinemania avslutar med "Alfred Hitchcock" med brutal fransk brytning kan man inte bli annat än glad.
Jag hade dock hört Göring sjunga lite mer och sen saknade jag några låtar också framför allt "Supergirl". Annars ska jag inte klaga, jag hade riktigt kul.