Det är en galet bra konsertperiod i Sundsvall just nu och igår var det dags igen. Den omåttligt hyllade Frida Hyvönen spelade på rockklubben Pipeline i Sundsvall och jag var naturligtvis där. Det märks direkt när en artist eller ett band har fått bra recensioner för då kommer det oftast helt annat folk än vad det gör i vanliga fall och så var det även igår och det var roligt.
Support var det lokala bandet The Charm som består av ett hopplock musiker från andra Sundsvallsband. De har inte spelat så mycket tillsammans men det märktes inte, för som de spelade. De presenterade en fantastisk samling poplåtar som var snygga och opretentiösa och det var svårt att inte falla för dem. Någon som är bättre än mig på att komma på liknelser säger att de låter som ett soligt Velvet Underground utan droger och den beskrivningen tänker jag sno och skriva här för det är precis så de låter. Och eftersom jag gillar sol och älskar Velvet Underground så kan jag inte annat än gilla The Charm.
Men trots att förbandet gjorde ett sådant intryck så blev de ändå fullständigt överglänsta av huvudakten. Frida Hyvönen äntrade scenen med ett strålade självförtroende och det speglade av sig under hela konserten. Hon spelade sina kompositioner med makalös känsla och en aldrig sinande energi och publiken, inklusive jag själv var hänförda. Ensam på scenen mellan två kandelabrar lyckades hon verkligen skapa en kontakt med publiken båda när hon fokuserat framförde sin musik och genom sitt humoristiska och excentriska mellansnack. En recensent i en av de lokala tidningarna (den som jag normalt inte läser) tyckte att Frida Hyvönens prat med publiken och hennes teatraliska sätt förstörde stämningen som hennes låtar kräver men jag håller inte alls med. Är man inte sorgsen, lugn och allvarlig ska man inte lossas vara det heller och personligen tyckte jag att tyckte jag att hennes lättsamma, roliga prat var befriande och charmigt, musiken fick ändå den plats den behövde. Om man känner för det, varför ska man då inte sträcka upp händerna i luften och jubla när man har avslutat en låt så länge publiken är med på noterna? På vägen ut köpte jag skivan också och ja, den är lika bra som alla säger.
(Text från gamla musikmani 17/4 - 05)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar