måndag, oktober 31, 2005

Popaganda - 05





Jag älskar musik. Jag älskar att köpa skivor, jag älskar att gå på konserter och jag älskar att upptäcka nya band. Lägg också till att är en fattig student så kan man se ett problem. För tyvärr kostar allt pengar, till och med musik men det finns ett undantag: Popaganda. En tre dagar lång festival som bokar nya spännande band plus några lite mer rutinerade akter vilket innebär himmelriket för en sån som jag. Popaganda är gratis. Jag älskar Popaganda!
Jag var där för första gången förra helgen och jag kan fortfarande inte förstå hur ett sådant fantastiskt arrangemang kan vara gratis. Personligen skulle jag ha kunnat betala en hel del för att se t ex Jens Lekman, Jenny Wilson eller Silverbullit för Popgandas arrangörer verkar verkligen vara ett gäng med god smak. Hade jag kunnat hade jag gärna sett varenda konsert men tyvärr var jag tvungen att åka hem redan söndag eftermiddag och dessutom har jag gått och blivit vek. Ja, det svider att erkänna men redan nu vid nitton års ålder har jag blivit en gammal vekling, jag gick när det började regna. Halv sju på lördag kväll hade jag och min medresenär fått nog av regn och kyla och övergav området för tak över huvudet. Efter obehagliga Hultsfreds- flashbacks offrade vi Isolation Years, Silverbullit och alla de andra och gick och hyrde film. Filmen var värdelös men jag ångrar fortfarande inte att vi gick, jag uppenbarligen blivit gammal – jag hatar regn…
Vek eller inte så såg jag i alla fall en mängd fantastiska konserter så många att alla inte kan få en egen recension utan det får istället bli några korta omdömen av varje konsert:

David Sandström
Jag kommer inte ihåg en enda låt från konserten men det spelar ingen roll för jag kommer ihåg att det var bra. Bra melodier och bra väder, jag trivdes under helgens första konsert.

The Tourettes
Lite punkigt, lite popigt med en väldigt avig liten sångerska. Tyckte inte att de var särskilt bra de första 5-10 minuterna men man vande sig liksom efter ett tag. Innan det var klart hade jag ändå blivit charmad…

Mattias Alkberg BD
De gjorde en av förra årets bästa skivor och jag är väldigt glad över att kunna säga att de nya låtarna lät minst lika bra.

Elias & the Wizzkids
Countrydoftande pop ’n roll- sväng med en riktigt bra frontman. Jag gillade dem verkligen och min vän blev frälst…

Jenny Wilson
Hon har en originell röst och gör fantastiska låtar. De var bara tre personer på scenen men lyckades ändå skapa en väldigt vacker och mäktig ljudbild, imponerande. definitivt en av helgens favoriter.

Convoj
Jag gillar inte att skriva negativa saker om band så jag nöjer mig med att säga att Convoj inte riktigt föll mig i smaken. De gjorde inget direkt fel men jag tyckte helt enkelt inte att det var tillräckligt intressant.

The Je Ne Sais Quoi
Punk, pop och funk i en perfekt blandning gjorde det här bandet till en av kvällens höjdpunkter, jag visste nämligen inte att jag gillade dem så här mycket.

The Tough Alliance
Ingen kommentar.

Andreas Tilliander
Jag hatar ”dansmusik”. Musik som bara skapas för att folk ska ha ett beat att dansa till är tråkigt, opersonligt och fullständigt oengagerande. Av någon anledning älskar jag Andreas Tilliander. Det finns något i hans musik som känns originellt och äkta, personligt. Jag skulle kunna sitta helt stilla och bara lyssna på Tillianders musik för att det faktiskt finns något att lyssna på. I fredags hade jag kunnat dansa hela natten. Nämnde jag förresten att jag aldrig dansar?

Jens Lekman
Jens Lekman var kungen av Popaganda. Hela konserten var en stor fest med grymma låtar och ett klassiskt svenskt indieblås.

Rough Bunnies/The Flame
Äntligen fick jag höra Rough Bunnies eller The Flame som det stod på skivan jag köpte. Lo-fi när den är som bäst.

Ane Brun
Ane har en förtrollande vacker röst och hon gjorde ett nästan lika klockrent framträdande som när hon spelade i här i Sundsvall för nån månad sedan (se recension).

Maria Taylor
En lite oväntad bokning som gjorde mig överlycklig. Hela vägen från USA kom Maria Taylor som bland annat medverkat på Bright Eyes skivor (och får man jobba med Connor måste man ju vara bra) och framför allt bildar duon Azure Ray tillsammans med Orenda Fink. De både är ute med soloprojekt och Maria visade att hon är en riktigt begåvad musiker och låtskrivare som definitiv klarar av att stå på egna ben. Jag var väldigt sugen på att köpa hennes skiva.

Teitur
Sista konserten innan jag kapitulerade för regnet. Jag såg Teitur, antagligen Färöarnas mesta kända (och enda?) singer/songwriter på Hultsfred förra året och tyckte att han var fantastisk. Jag köpte skivan och blev jättebesviken. Varenda låt var sliskigt överarrangerad och tråkigt i motsats till den underbara mannen som jag hade sett på scen, ensam med sin gitarr. Nu var det bara Teitur och gitarren igen och det var fantastiskt…

The Lovekevins
Mitt första möte med The Lovekevins var en angenäm upplevelse. Popmusik man blir glad av.

Britta Persson
Jag köpte Britta Perssons demo för några månader sedan och sen dess har hon varit en personlig favorit. Skandal att denna begåvade människa bara fick spela i ynka 15 minuter.

Kristoffer Åström
Säkert och stabilt som vanligt när det gäller Åström. Låtarna håller hög klass men konserten lyfter extra när Britta Persson körar.



Firefox
En ensam tjej med en elgitarr och en mängd förinspelade elektroniska beats. Begåvad är det bästa adjektiv som beskriver henne och jag skulle inte bli förvånad hennes musik slår igenom på dansgolven.

Johnossi
Jag gillar verkligen ”Man must dance” men jag tycker inte att resten av låtmaterialet håller samma klass. De har fått massor av beröm och har redan en hel del fans men för mig klickar det inte riktigt…


Så har jag då en vecka för sent recenserat min Popaganda-helg som trots vädret var riktigt lyckad och jag ska definitivt dit nästa år igen. Jag är lite ledsen över att jag missade Timo Räisänen och Death from above 1979 men man kan ju inte få allt. Däremot är jag jätteglad över att Suburban kids ställde in. Jag vill ju naturligtvis inte att de ska behöva vara sjuka men det kändes otroligt mycket lättare att åka hem när jag visste att jag inte missade ett av Sveriges just nu bästa band.

(Från gamla Musikmani, publicerad 3/6 - 05)

Inga kommentarer: