Blir man utmanad har man inget val, då gör man det bara. Så här kommer enkäten som finns på alla andra bloggar också och det är ditt fel Daniel att jag nu kommer att avslöjas som det latmask jag egentligen är...
Four jobs I’ve had in my life:
-Läsa alla 9000 kundklagomål på dålig täckning hos Telia och sedan leta upp på en karta vad det är för ställen folk klagar på.
- jag är en lat jävel
- plugga har varit mitt jobb
-på sommrarna har jag vilat
Four movies I can watch over and over:
-Amelie från Montmartre (bäst)
-High Fidelity
- Ghost World
-Reservoir Dogs
Four places I have lived:
- Haga i Sundsvall
-Granlo i Sundsvall
Four TV shows I love to watch:
-The Office (även den amerikanska)
-The Simpsons
-Musikbyrån
-This is our music
Four places I have been on vacation outside Sweden:
-London
-Kreta
-Danmark (i en turkos folkabuss)
- Mallorca
(Jag är också arbetarklass men jag fixade i alla fall exakt fyra stycken =)
Four websites I visit daily:
-Swede Tab
-Blogger
-Hotmail
Four of my favorite foods:
-Paella
-Keldas färdiga fisk - och skaldjussoppa
-Pasta med valfri sås
- Nudelwook
Four places I would rather be right now:
-På konsert
-I London
-I Frankrike (snart!)
- Valfritt ställe där det inte finns slask
Four bloggers I am tagging (eller i alla fall läser regelbundet)
- Daniel (för han är bäst)
- Johanna, Headmusic (för hon är rolig)
- Bumman (för jag känner henne, skriv mer please ;)
-Erin (min första bloggpolare)
tisdag, januari 31, 2006
måndag, januari 30, 2006
Topp 3 blogghändelser
Det är roligt att blogga, oftast i alla fall och ibland kan det leda till bra saker. Här är en lista över de bästa sakerna som har hänt på grund av att jag bloggar:
3. Jag har fått kontakt med trevligt folk med bra musiksmak.
2. Musikbyrån länkade till min blogg i Svepet. Fatta vilken överraskning det var när jag kollade Svepet och hittade min egen blogg.
1. Jag blev erbjuden att provskriva för bästa lokaltidningen Dagbladet eftersom nöjesredaktionen hade läst min blogg och gillade den. Det känns väldigt kul, jag behövde inte ens göra någonting själv för att få den chansen, Dagbladet kontaktade mig och inte tvärtom. Stort.
3. Jag har fått kontakt med trevligt folk med bra musiksmak.
2. Musikbyrån länkade till min blogg i Svepet. Fatta vilken överraskning det var när jag kollade Svepet och hittade min egen blogg.
1. Jag blev erbjuden att provskriva för bästa lokaltidningen Dagbladet eftersom nöjesredaktionen hade läst min blogg och gillade den. Det känns väldigt kul, jag behövde inte ens göra någonting själv för att få den chansen, Dagbladet kontaktade mig och inte tvärtom. Stort.
My darling you!
Göteborgarna My Darling you har förföljt mig idag. Tre olika bloggar som jag har läst idag har skrivit om dem vilket gjorde att jag kände mig tvungen att lyssna på hur de låter också. Och, tja, jag tror att jag gillar det.
Lyssna på Please don't talk to me I fall in love so easily fanns upplagd på den trevliga bloggen Swedes please
Lyssna på Please don't talk to me I fall in love so easily fanns upplagd på den trevliga bloggen Swedes please
Ett blandband
Det finns många oskrivna regler när det gäller blandband (se t ex High Fidelity) men jag är personligen inte så bra på att följa dem, jag går mest på känsla. Jag börjar med att bestämma om jag vill ha något tema för blandningen och den här gången var det meningen att det skulle bli den ultimata representanten för min musiksmak, ett tema som känns dömt att misslyckas.
Jag börjar med att välja vilka låtar jag vill eller kan tänka mig ha med, alltid fler än det får plats och restriktionerna när det gällde valet den här gången var att det måste vara från skivor jag äger, band och artister jag lyssnat mycket på de senaste 2-3 åren alt. gillar väldigt mycket just nu, max en låt av varje band och inget retro. Jag väljer några lämpliga startlåtar och personligen gillar jag att börja med en ganska lugn låt och stegra gradvis i tre steg så att tredje låter är ganska rockig. Efter det har jag aldrig någon plan, när en låt ta slut så hör jag i mitt huvud vilken som bör bli nästa. Det håller inte jämt för ibland försvinner känslan men den här gången höll det i sig i stort sett hela vägen varför jag trodde att det skulle bli ett fantastiskt blandband. Jag kan ju erkänna att jag spårade ur lite på slutet och valde så korta låtar som möjligt för att kunna klämma in så många som möjligt och det var kanske ett misstag. Jag lyssnade igenom bandet imorse och det var inte så bra som jag hade förväntat mig men det är nog ändå ganska representativt.
Sida A
1. CocoRosie - Terrible Angels
2. The Essex Green - The Late Great Cassiopia
3. The White Stripes - Fell in love with a girl
4. Frida Hyvönen - I drive my friend
5. Maher Shalal Hash Baz - Sunrise
6. Suburban Kids with Biblical Names - Rent a wreck
7. Regina Spektor - Your honor
8. The Concretes - Seems fine
9. Patrick Wolf - Bloodbeat
10. Jenny Wilson - Summer time - the roughest time
11. Anthony and the Johnsons - I'm a bird now
12.Mando Diao - Sheepdog
13. El Perro del Mar - Party
14.The Though Alliance - Koka-Kola veins
15. Johnny Boy - You are the generation that bought more shoes and you get what you desirve
Sida B
1. Bright Eyes - Haligh, haligh, a lie, haligh
2. Rilo Kiley - It's a hit
3. Mattias Alkberg BD - Don Quixote
4. Jens Lekman - Black Cab
5. Belle and Sebastian - Get me away from here, I'm dying
6. The Libertines - Boys in the band
7. Alf - Gröna linjen
8. Joanna Newsom - Bridges and ballons
9. M.I.A - Sunshowers
10. Devendra Banhart - This beard is for Siobhan
11. The Von Bondies - Tell me what you see
12. Mi and L'au - Bums
13. Franz Ferdinand - Tell her tonight
14. Ane Brun - So you didi it again
15. Desaparecidos - The Happiest place on earth
16. The Polyphonic Spree - Two thousand places
Nära att komma med var: David and the Citizens, The Bear Quartet, Sonic Youth, Juana Molina, The Tiny, The Flame, Khonnor och Interpol
Jag börjar med att välja vilka låtar jag vill eller kan tänka mig ha med, alltid fler än det får plats och restriktionerna när det gällde valet den här gången var att det måste vara från skivor jag äger, band och artister jag lyssnat mycket på de senaste 2-3 åren alt. gillar väldigt mycket just nu, max en låt av varje band och inget retro. Jag väljer några lämpliga startlåtar och personligen gillar jag att börja med en ganska lugn låt och stegra gradvis i tre steg så att tredje låter är ganska rockig. Efter det har jag aldrig någon plan, när en låt ta slut så hör jag i mitt huvud vilken som bör bli nästa. Det håller inte jämt för ibland försvinner känslan men den här gången höll det i sig i stort sett hela vägen varför jag trodde att det skulle bli ett fantastiskt blandband. Jag kan ju erkänna att jag spårade ur lite på slutet och valde så korta låtar som möjligt för att kunna klämma in så många som möjligt och det var kanske ett misstag. Jag lyssnade igenom bandet imorse och det var inte så bra som jag hade förväntat mig men det är nog ändå ganska representativt.
Sida A
1. CocoRosie - Terrible Angels
2. The Essex Green - The Late Great Cassiopia
3. The White Stripes - Fell in love with a girl
4. Frida Hyvönen - I drive my friend
5. Maher Shalal Hash Baz - Sunrise
6. Suburban Kids with Biblical Names - Rent a wreck
7. Regina Spektor - Your honor
8. The Concretes - Seems fine
9. Patrick Wolf - Bloodbeat
10. Jenny Wilson - Summer time - the roughest time
11. Anthony and the Johnsons - I'm a bird now
12.Mando Diao - Sheepdog
13. El Perro del Mar - Party
14.The Though Alliance - Koka-Kola veins
15. Johnny Boy - You are the generation that bought more shoes and you get what you desirve
Sida B
1. Bright Eyes - Haligh, haligh, a lie, haligh
2. Rilo Kiley - It's a hit
3. Mattias Alkberg BD - Don Quixote
4. Jens Lekman - Black Cab
5. Belle and Sebastian - Get me away from here, I'm dying
6. The Libertines - Boys in the band
7. Alf - Gröna linjen
8. Joanna Newsom - Bridges and ballons
9. M.I.A - Sunshowers
10. Devendra Banhart - This beard is for Siobhan
11. The Von Bondies - Tell me what you see
12. Mi and L'au - Bums
13. Franz Ferdinand - Tell her tonight
14. Ane Brun - So you didi it again
15. Desaparecidos - The Happiest place on earth
16. The Polyphonic Spree - Two thousand places
Nära att komma med var: David and the Citizens, The Bear Quartet, Sonic Youth, Juana Molina, The Tiny, The Flame, Khonnor och Interpol
lördag, januari 28, 2006
Vela på skivrean del. 2
Nu har det hänt saker men tyvärr är problemet inte löst. Jag bestämde mig för att helt enkelt gå in på allmusic.com och påminna mig om hur de potentiella skivköpen låter. Resultatet blev att jag blev helt övertygad om att Sufjan Stevens är ett måste och Postal Service har ju funnits på önskelistan i flera år så när den nu kostar 79kr bör jag ju slå till. Däremot kändes varken Broken social Scene eller Bloc Party absolut nödvändiga längre och någonting väldigt konstigt hände, mitt i CD-yran började tänka rationellt. Det har aldrig hänt under en rea förut men jag tog helt enkelt fran min lilla "näst på tur"-lista med skivor och kollade vilka av mina objekt som fanns där. Postal Service, Sufjan Stevens och Arcade Fire fanns med men inte de andra två. Alltså borde det hela varit löst men plötsligt kände jag inte så mycket för The Arcade Fire heller efter att ha lyssnat på några låtar så jag tog bort den också. Riktigt billigt verkade det bli men så slank The Supremes tillbaka ner i kundvagnen och snart hamnde en skiva med Johnny Cash där också och så rullade det på.
När jag sen fick tips om att t.ex Bloc Party fanns ännu billigare på megastore var det nära att jag var tillbaka på noll igen men jag tror att jag har bestämt mig nu. Helt olikt mig själv så ska jag tänka på att jag varken har lön eller studiebidrag och att jag faktiskt inte har råd att börja lägga mina sparpengar på skivor. Det får helt enkelt bli det tråkigaste men kanske smartaste alternativet, i kundvagnen behåller jag:
Sufjan Stevens 129kr
The Postal Service 79kr
Johnny Cash 39kr
En summa på 247kr känns ju bra på tre skivor men jag kan inte låta bli att tänka att även om det verkar smart så är det ju bara riktig CD-rea en gång om året. Min plånbok är glad nu men sen kommer kanske jag att bli ledsen...
När jag sen fick tips om att t.ex Bloc Party fanns ännu billigare på megastore var det nära att jag var tillbaka på noll igen men jag tror att jag har bestämt mig nu. Helt olikt mig själv så ska jag tänka på att jag varken har lön eller studiebidrag och att jag faktiskt inte har råd att börja lägga mina sparpengar på skivor. Det får helt enkelt bli det tråkigaste men kanske smartaste alternativet, i kundvagnen behåller jag:
Sufjan Stevens 129kr
The Postal Service 79kr
Johnny Cash 39kr
En summa på 247kr känns ju bra på tre skivor men jag kan inte låta bli att tänka att även om det verkar smart så är det ju bara riktig CD-rea en gång om året. Min plånbok är glad nu men sen kommer kanske jag att bli ledsen...
Lucy velar på skivrean del 1
Jag kan inte bestämma mig, varken för vilka skivor eller för hur många, det finns för mycket att välja på och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag började som jag alltid gör, jag klickar köp på alla skivor jag vill ha för att se hur dyrt det skulle bli. Som vanlligt skulle det bli mycket dyrt så då är det dags att börja rensa. Skiva efter skiva plockas bort, hejdå The Supremes, hejdå Martha Wainwright och en hel del andra också. Målet är att komma under 400 kr vilket är kvar av pengarna från min bokförsäljning efter att ha impulsköpt ett par skor för 100kr. Efter en lång vånda fanns det fem skivor kvar på listan men prisgränsen överstegs så en till skulle bort:
Sufjan Stevens: Come on feel the Illinois 129kr- en potentiell ny favorit
Broken Social Scene: Broken Social Scene 99kr-alltid intressant
The Arcade Fire: Funeral 129kr-ja, jag vet att jag är sen när det gäller den
Bloc Party: Silent alarm 99kr- sen som sagt
The Postal Service: Give up 79 kr- snart ska den äntligen vara min
Men det gick inte, jag kunde inte ta bort någon så jag sparade kundvagnen och skulle sova på saken. Det var tre dagar sedan och jag har fortfarande inte bestämt mig. En måste bort...
Sufjan Stevens: Come on feel the Illinois 129kr- en potentiell ny favorit
Broken Social Scene: Broken Social Scene 99kr-alltid intressant
The Arcade Fire: Funeral 129kr-ja, jag vet att jag är sen när det gäller den
Bloc Party: Silent alarm 99kr- sen som sagt
The Postal Service: Give up 79 kr- snart ska den äntligen vara min
Men det gick inte, jag kunde inte ta bort någon så jag sparade kundvagnen och skulle sova på saken. Det var tre dagar sedan och jag har fortfarande inte bestämt mig. En måste bort...
onsdag, januari 25, 2006
Tålamod skulle ha lönat sig...
Look! It's El Perro del Mar-El Perro del Mar
The New School-The Tough Alliance
Noah's Ark-CocoRosie
#3- Suburban kids with biblical names
Jenny Wilson-Love and Youth
I'm a bird now-Anthony and the Johnsons
Det här är några av de skivor som jag har köpt det senaste halvåret och som nu finns på CDON:s stora CD-rea. Natuligtvis till ett betydligt lägre pris än det jag betalade när jag köpte dem och det gör mig lätt irriterad. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar jag skulle ha sparat! Men jag är otålig när det kommer till musik, jag vill ha på en gång om jag har råd och har jag inte råd så tar jag mig råd. Med kläder är det en helt annan sak, då kan jag vänta i månader på att just den tröjan jag vill ha ska hamna på rea vilket gör att jag har en oerhört billig garderob men skivsamlingen är allt annat än billig. Tack och lov fanns det några skivor jag ville ha som jag inte redan har köpt också men då har CDON mage att HÖJA priset på frakten till 39kr på rea-skivor. Inte för att höjningen är gigantisk, det är principen av det som upprör mig. Men lets face it, det kommer inte stoppa mig från att köpa och ge bort de där extra 10 kronorna.
Den perfekta timing gör dock att jag idag oväntat tjänade 500kr då jag sålde några gamla kursböcker. Skivpengar som jag brukar kalla det.
The New School-The Tough Alliance
Noah's Ark-CocoRosie
#3- Suburban kids with biblical names
Jenny Wilson-Love and Youth
I'm a bird now-Anthony and the Johnsons
Det här är några av de skivor som jag har köpt det senaste halvåret och som nu finns på CDON:s stora CD-rea. Natuligtvis till ett betydligt lägre pris än det jag betalade när jag köpte dem och det gör mig lätt irriterad. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar jag skulle ha sparat! Men jag är otålig när det kommer till musik, jag vill ha på en gång om jag har råd och har jag inte råd så tar jag mig råd. Med kläder är det en helt annan sak, då kan jag vänta i månader på att just den tröjan jag vill ha ska hamna på rea vilket gör att jag har en oerhört billig garderob men skivsamlingen är allt annat än billig. Tack och lov fanns det några skivor jag ville ha som jag inte redan har köpt också men då har CDON mage att HÖJA priset på frakten till 39kr på rea-skivor. Inte för att höjningen är gigantisk, det är principen av det som upprör mig. Men lets face it, det kommer inte stoppa mig från att köpa och ge bort de där extra 10 kronorna.
Den perfekta timing gör dock att jag idag oväntat tjänade 500kr då jag sålde några gamla kursböcker. Skivpengar som jag brukar kalla det.
måndag, januari 23, 2006
The Lucys!
Jenny Wilson fick pris på p3-guld och det var det första priset i år som har gått som jag vill. Nu har jag officiellt gett upp hoppet på att de jag tycker förtjänar beröm ska få något pris så det finns bara en sak att göra: dela ut ett eget pris!
The Lucys prisar artister och band som jag gillar men tyvärr blir det inte någon otymlig statyett av något slag utan endast ren ära.
De svenska pristagarna är:
Artist: Jenny Wilson
Grupp: Suburban Kids with Biblical Names
Nykomling: El Perro del Mar
Liveartist: Frida Hyvönen
Låt: Koka-Kola veins - The Though Alliance
Demo: Sing! with I'm from Barcelona
Intressant att observera här är att alla mina pristagare albumdebuterade 2005 och kan räknas som nykomlingar vilket jag tycker är väldigt roligt. Riktigt svårt var det att favorisera en kvinnlig artist för jag tycker väldigt mycket om alla tre pristagarna så jag hittade på lite olika kategorier så att de kunde få ett pris var, konkurrensen var så hård.
De utlänska pristagarna är:
Artist: Devendra Banhart
Grupp: CocoRosie
Nykomling: M.I.A
Låt: You are the generation that bought more shoes and you get what you desirve -Johnny Boy
Video: First day of my life - Bright Eyes
Nu vet jag inte riktigt om M.I.A räknas som nykomling men för mig är hon det men det är inte så noga för teoretiskt sett så släpptes ju de flesta av El Perro del Mars låtar på Ep 2004 också. Det var väldigt svårt att välja en enda låt men "You are the generation..." är fantastisk, fast priset hade lika gärna kunnat gå till "First day of my life" som är en av de absolut finaste kärlekssånger jag har hört. Videon får pris istället eftersom den gör låten ännu bättre, sötare och mer romantisk. För de som inte har haft turen att se den så är det olika kärlekspar som sitter i en soffa och lyssnar på låten i hörlurar och ser oerhört kära ut, väldigt sött och man kan inte låta bli att le.
The Lucys prisar artister och band som jag gillar men tyvärr blir det inte någon otymlig statyett av något slag utan endast ren ära.
De svenska pristagarna är:
Artist: Jenny Wilson
Grupp: Suburban Kids with Biblical Names
Nykomling: El Perro del Mar
Liveartist: Frida Hyvönen
Låt: Koka-Kola veins - The Though Alliance
Demo: Sing! with I'm from Barcelona
Intressant att observera här är att alla mina pristagare albumdebuterade 2005 och kan räknas som nykomlingar vilket jag tycker är väldigt roligt. Riktigt svårt var det att favorisera en kvinnlig artist för jag tycker väldigt mycket om alla tre pristagarna så jag hittade på lite olika kategorier så att de kunde få ett pris var, konkurrensen var så hård.
De utlänska pristagarna är:
Artist: Devendra Banhart
Grupp: CocoRosie
Nykomling: M.I.A
Låt: You are the generation that bought more shoes and you get what you desirve -Johnny Boy
Video: First day of my life - Bright Eyes
Nu vet jag inte riktigt om M.I.A räknas som nykomling men för mig är hon det men det är inte så noga för teoretiskt sett så släpptes ju de flesta av El Perro del Mars låtar på Ep 2004 också. Det var väldigt svårt att välja en enda låt men "You are the generation..." är fantastisk, fast priset hade lika gärna kunnat gå till "First day of my life" som är en av de absolut finaste kärlekssånger jag har hört. Videon får pris istället eftersom den gör låten ännu bättre, sötare och mer romantisk. För de som inte har haft turen att se den så är det olika kärlekspar som sitter i en soffa och lyssnar på låten i hörlurar och ser oerhört kära ut, väldigt sött och man kan inte låta bli att le.
fredag, januari 20, 2006
Quiz
Jag gör sällan Musikbyråns quiz eftersom det aldrig är mina ämnen men 10 frågor om 2005 var jag ju bara tvungen att testa. Jag är rätt stolt över resultatet 9/10 med tanke på att mina soul/hiphop-kunskaper ligger ganska nära noll. Dessutom fixade jag 8/10 på frågor om Muiskbyrån vilket jag också är rätt imponerad av eftersom jag inte har följt programmet i mer än två-tre år.
Quiz är kul när har rätt =)
Quiz är kul när har rätt =)
torsdag, januari 19, 2006
Skivor jag trodde jag hade
Jag ser inte mig själv som särskilt förvirrad person men ibland undrar jag. Jag har ingen filofax eller liknande för att komma ihåg vad jag ska göra för det minns jag ändå, jag vet vart mina pengar tar vägen och jag minns exakt vilken skitmusik jag lyssnade på när jag var tolv, jag har med andra ord rätt så bra koll.
Idag blev jag av någon anledning väldigt sugen på att lyssna på låten "Heartbeats", det har jag inte gjort på länge men jag tycker att den är väldigt bra (surprise...) så jag började rota lite i skivsamlingen för att få fram The Knife eller lika gärna José Gonzales. Jag hittade dem inte och då gick det upp för mig att anledningen till att jag inte hittade dem var att jag aldrig har ägt någon skiva av ovanstående. Jag satt alltså hemma och letade efter skivor jag inte har och det har faktiskt hänt två gånger till på ganska kort tid. Förra veckan letade jag M. Wards "Transistor radio" fast jag inte har den och jag var dessutom helt säker på att jag skulle kunna hitta The Postal Service "Give up" om jag letade, riktigt säker.
Jag vet inte varför min hjärna plötsligt har börjat inbilla mig att tro att jag har saker som jag egentligen aldrig har ägt, det är oroväckande. Men allra mest oroväckande är det ändå att jag inte har de här skivorna, jag menar jag borde ha dom. Ok, The Knife och Josés gamla alster kanske börjar bli lite uttjatade men M. Ward fanns ju för fan med på min årslista för 2005 som jag bara sammanställde för två-tre veckor sedan. Det måste bero på något sorts önsketänkade som är så intensivt att jag lurar mig själv eller så har jag helt enkelt lånat de här skivorna på biblioteket så ofta att de har spenderat mer tid hemma hos mig än på biblio. Jag hoppas på förklaring nr.2.
Idag blev jag av någon anledning väldigt sugen på att lyssna på låten "Heartbeats", det har jag inte gjort på länge men jag tycker att den är väldigt bra (surprise...) så jag började rota lite i skivsamlingen för att få fram The Knife eller lika gärna José Gonzales. Jag hittade dem inte och då gick det upp för mig att anledningen till att jag inte hittade dem var att jag aldrig har ägt någon skiva av ovanstående. Jag satt alltså hemma och letade efter skivor jag inte har och det har faktiskt hänt två gånger till på ganska kort tid. Förra veckan letade jag M. Wards "Transistor radio" fast jag inte har den och jag var dessutom helt säker på att jag skulle kunna hitta The Postal Service "Give up" om jag letade, riktigt säker.
Jag vet inte varför min hjärna plötsligt har börjat inbilla mig att tro att jag har saker som jag egentligen aldrig har ägt, det är oroväckande. Men allra mest oroväckande är det ändå att jag inte har de här skivorna, jag menar jag borde ha dom. Ok, The Knife och Josés gamla alster kanske börjar bli lite uttjatade men M. Ward fanns ju för fan med på min årslista för 2005 som jag bara sammanställde för två-tre veckor sedan. Det måste bero på något sorts önsketänkade som är så intensivt att jag lurar mig själv eller så har jag helt enkelt lånat de här skivorna på biblioteket så ofta att de har spenderat mer tid hemma hos mig än på biblio. Jag hoppas på förklaring nr.2.
måndag, januari 16, 2006
Tusan också, jag glömde rösta...
Det var Rockbjörnen igår och ingen som jag gillar vann men det var ju väntat. Jag blev ganska så sur när jag apporåpå priser glömde bort att rösta till p3-guldgalan, när det finns ett pris där musik jag verkligen gillar har chansen så går jag och glömmer. Men det ordnar sig nog, jag litar mer på p3:s lyssnare än Aftonbladets läsare om vi säger så. James Blunt fick två priser, behöver jag säga nåt mer?
söndag, januari 15, 2006
Inspirationsvakum
Jag har känt mig fruktansvärt oinspirerad i helgen när det gäller bloggen och det verkar hålla i sig. Jag har lyssnat på ovanligt mycket musik, non-stop hela helgen faktiskt men jag har ingenting att säga om det. Jag tittade inte ens på Almost Famous i fredags, jag som alltid har älskat den filmen och ag känner att det har en koppling till min plötsliga ovilja att diskutera musik. För att råda bot på den här stiltjen från min sida tänkte jag skriva något ganska irrelevant. På min presentation på Bloggportalen har jag nämligen skrivit att om jag fick tre önskningar så skulle jag önska mig musikalisk begåvning, musikalisk begåvning och musikalisk begåvning. Jag skrev så för att illustrera hur gärna jag skulle vilja vara musikalisk men ärligt talat så skulle det ju vara ett extremt slöseri med önskningar. Jag har sorgligt nog funderat väldigt noga på det här och kommit fram till olika önskningar som jag skulle välja. Med önskningar menar jag alltså av typen anden i lampan önska dig vad du vill och då vore det onödigt att välja saker eller pengar, det kan man ju få på andra sätt utan jag satsar på egenskaper så:
1. Musikalisk begåvning är fortfarande en stark etta. Helst extrem sådan, att kunna spela alla instrument, sjunga och komponera oerhört bra.
2. Kunna alla språk i hela världen. Vore det inte häftigt att kunna åka vart som helst och ändå förstå och bli förstådd?
3. Ha utmärkt hälsa och kroppskonstuktion oberoende av vad man äter eller om man rör på sig. Att vara ett hälsofenomen utan ansträngning verkar ju väldigt praktiskt.
Nära att slå ut nummer tre är att ha ett fotografiskt minne. Tänk att kunna läsa allt en gång och sen bara komma ihåg det. Väldigt praktiskt men potentiellt lite jobbigt också men får jag en fjärde önskning också så slår jag till.
Ett ganska meninglöst ämne kan tyckas men ändå ganska intressant. Fler idéer på bra önskningar motages gärna.
1. Musikalisk begåvning är fortfarande en stark etta. Helst extrem sådan, att kunna spela alla instrument, sjunga och komponera oerhört bra.
2. Kunna alla språk i hela världen. Vore det inte häftigt att kunna åka vart som helst och ändå förstå och bli förstådd?
3. Ha utmärkt hälsa och kroppskonstuktion oberoende av vad man äter eller om man rör på sig. Att vara ett hälsofenomen utan ansträngning verkar ju väldigt praktiskt.
Nära att slå ut nummer tre är att ha ett fotografiskt minne. Tänk att kunna läsa allt en gång och sen bara komma ihåg det. Väldigt praktiskt men potentiellt lite jobbigt också men får jag en fjärde önskning också så slår jag till.
Ett ganska meninglöst ämne kan tyckas men ändå ganska intressant. Fler idéer på bra önskningar motages gärna.
fredag, januari 13, 2006
Mitt liv som bloggare
Jag firar nu i januari ett år som bloggare och det tycker jag är värt att uppmärksamma. Jag poängterar gärna och ofta att jag som inte kan ett skit om datorer och sånt faktiskt hade en blogg före mediaeliten gjorde en trend av det hela, visserligen inte så långt före men ändå. Jag startade två bloggar samtidigt i början av januari 2005, en på svenska hos bloggi och en på engelska här på blogger, båda om musik så klart. Min extremt överambitiösa tanke var att jag skulle tipsa världen om svensk musik på den engelska sidan och samtidigt recensera konserter på den svenska. Det finns bara ett ord för att beskriva den tanken: hybris. Jag vet inte vad jag trodde om mig själv men jag insåg genast att jag var galen efter att ha spenderat timmar med att skriva mitt första inlägg, en årssammanfattning av 04 i två versioner alltså ett på varje språk. Jag bestämde mig för att stänga ner den ena och beslutade mig för att behålla den på engelska eftersom jag i alla fall hade en hyfsad plan över hur den skulle bli. Men när jag skulle ta bort den svenska förändrades allt, jag hade fått en kommentar, en jättesnäll, jättepositiv kommentar. Och inte nog med det, människan hade till och med skrivit om min blogg på sin, så här stod det (ja, jag sparade det):
Dagens bästa upptäckt var Musikmani Jag hoppas den bloggen kommer att fyllas på med anteckningar efter hand. Just nu innehåller den bara en, men med tanke på att många av mina favoriter räknas upp där så har jag höga förväntningar. Att nämna El Perro del Mar, bara en sån sak…
Mats Andersson, det här är ett tacktal till dig. Om du inte hade gjort så där hade jag antagligen inte bloggat överhuvudtaget idag. Allt är tack vare din kommentar och jag är evigt tacksam, för jag börjar verkligen älska att blogga. Det var såklart ett inlägg bland alla andra för dig men för mig har det betytt jättemycket. Tack.
Tyvärr lyckades jag nog inte nå upp till de förväntningarna för jag skrev inte särskilt flitigt, det blev max två eller tre inlägg per månad. Jag lessnade snabbt på den engelska bloggen för även om jag är ganska bra på engelska tog det ruskigt lång tid att få det att låta bra. Den svenska blev också vilande under en lång tid men så blev det plötsligt oerhört populärt att blogga så då blev jag lite sugen igen så vad hände? Bloggi försvann och tog med sig min blogg. Jag var i chock, allt jag hade skrivit var borta och även om jag inte hade så många inlägg så var dom långa och genomarbetade och jag gick in i en bloggdepression.
Depressionen varade ett bra tag men den 31/10 bestämde jag mig för att börja om. Jag ville ha tillbaka min Musikmani så jag började om från början och nu känns det bättre en någonsin. Första veckan jag var registrerad på Bloggtoppen gav visserligen en liten släng av bloggsjukan, jag var helt besatt över att komma över hundra besökare och var inne flera gånger per dag för att hur det gick. Jag kom precis över hundra och insåg samtidigt att jag höll på att bli galen men det gick över snabbt, tack och lov. Nu skriver jag för min egen skull igen och allt är frid och fröjd och ja, det här var min historia som bloggare.
Dagens bästa upptäckt var Musikmani Jag hoppas den bloggen kommer att fyllas på med anteckningar efter hand. Just nu innehåller den bara en, men med tanke på att många av mina favoriter räknas upp där så har jag höga förväntningar. Att nämna El Perro del Mar, bara en sån sak…
Mats Andersson, det här är ett tacktal till dig. Om du inte hade gjort så där hade jag antagligen inte bloggat överhuvudtaget idag. Allt är tack vare din kommentar och jag är evigt tacksam, för jag börjar verkligen älska att blogga. Det var såklart ett inlägg bland alla andra för dig men för mig har det betytt jättemycket. Tack.
Tyvärr lyckades jag nog inte nå upp till de förväntningarna för jag skrev inte särskilt flitigt, det blev max två eller tre inlägg per månad. Jag lessnade snabbt på den engelska bloggen för även om jag är ganska bra på engelska tog det ruskigt lång tid att få det att låta bra. Den svenska blev också vilande under en lång tid men så blev det plötsligt oerhört populärt att blogga så då blev jag lite sugen igen så vad hände? Bloggi försvann och tog med sig min blogg. Jag var i chock, allt jag hade skrivit var borta och även om jag inte hade så många inlägg så var dom långa och genomarbetade och jag gick in i en bloggdepression.
Depressionen varade ett bra tag men den 31/10 bestämde jag mig för att börja om. Jag ville ha tillbaka min Musikmani så jag började om från början och nu känns det bättre en någonsin. Första veckan jag var registrerad på Bloggtoppen gav visserligen en liten släng av bloggsjukan, jag var helt besatt över att komma över hundra besökare och var inne flera gånger per dag för att hur det gick. Jag kom precis över hundra och insåg samtidigt att jag höll på att bli galen men det gick över snabbt, tack och lov. Nu skriver jag för min egen skull igen och allt är frid och fröjd och ja, det här var min historia som bloggare.
torsdag, januari 12, 2006
Saker man inte vill veta om Ramones
Idag ska jag börja ta gitarrlektioner igen efter ett litet juluppehåll. Vi får se om det blir nån musiker av mig till slut men tyvärr har jag nog inte riktigt rätt självförtroende, inte ens Ramones kunde få mig att inse att man inte alltid behöver vara så bra. Den två timmar långa dokumentären satt väldigt fint så där på onsdagskvällen men det kändes som man fick veta en del saker som man helst av allt inte ville veta. Jag önskar verkligen att jag hade fått fortsätta att vara lyckligt ovetande om Dee Dee Ramones hiphop-karriär för nu vet jag inte om jag någonsin ska kunna sova igen.
Jag är alltid lite kluven till dokumnetärer av det där slaget, jag tittar alltid på dom och jag älskar nästan allt (konsertklippen från de första åren var fantastiska) men det är ändå någonting som stör. Legender ska fortsätta att vara legender och att se medlemmarna som ja, ganska gamla förstör min illusion. Samtidigt som det är fantastiskt intressant och roande att höra dem själva prata om tiden i Ramones så blir det fel i mitt huvud. Ramones ska vara långt borta, ouppnåliga, legender från det förgångna men jag ska inte klaga, för samtidigt som det förstör min illusion så kan jag inte låta bli att titta och lyssna med stort nöje. Dom är som från en annan värld, det knarkas och viftas med knivar och båda dom handlingarna ligger väldigt långt från min egen verklighet. Det är förstås tragiskt men jag ska inte förneka att jag ändå fascineras och att jag hade velat vara där, där på CBGB's när Ramones spelade för första gången.
Jag är alltid lite kluven till dokumnetärer av det där slaget, jag tittar alltid på dom och jag älskar nästan allt (konsertklippen från de första åren var fantastiska) men det är ändå någonting som stör. Legender ska fortsätta att vara legender och att se medlemmarna som ja, ganska gamla förstör min illusion. Samtidigt som det är fantastiskt intressant och roande att höra dem själva prata om tiden i Ramones så blir det fel i mitt huvud. Ramones ska vara långt borta, ouppnåliga, legender från det förgångna men jag ska inte klaga, för samtidigt som det förstör min illusion så kan jag inte låta bli att titta och lyssna med stort nöje. Dom är som från en annan värld, det knarkas och viftas med knivar och båda dom handlingarna ligger väldigt långt från min egen verklighet. Det är förstås tragiskt men jag ska inte förneka att jag ändå fascineras och att jag hade velat vara där, där på CBGB's när Ramones spelade för första gången.
onsdag, januari 11, 2006
Just ja, Musikbyrån
Musikbyrån har lagt ut sitt schema för vårens omgång av Musikbyrån live. Hurra vad roligt var min första tanke, framför allt att de ska visa spelningen med The Bear Quartet från Nalen. The Bear Quartets "Angry brigade" var den första riktigt alternativa skivan jag köpte och med alternativ menar jag att jag inte hade hade hört dom på MTV och alla jag kände sa The vaddå? Ouartet när jag nämnde det. Så dom ligger mig väldigt varmt om hjärtat men till min förskräckelse insåg jag den konserten inte kommer att visas förrän jag har lämnat landet. Jag hade nämligen tänkt att hoppa över det här med slask i år och spendera några månader i Frankrike men nu börjar jag inse att jag inte riktigt har tänkt igenom det här. Jag kommer ju att missa oerhört mycket bra tv, Musikbyrån då till exempel och det hade jag ju inte alls tagit med i beräkningarna...
Nä, skämt åsido, jag ångrar inte att jag ska åka men det stör mig verkligen det här. Visserligen ska väl programmen finnas ute på internet men jag vet egentligen inte hur det kommer att bli med uppkopplingen vilket gör att jag inte rikitgt vet hur det kommer att gå med bloggen heller. Det är väl bara att vänta och se, det är väl antagligen lite för mycket begärt att be Musikbyrån skjuta upp hela säsongen tills jag kommer hem.
Nä, skämt åsido, jag ångrar inte att jag ska åka men det stör mig verkligen det här. Visserligen ska väl programmen finnas ute på internet men jag vet egentligen inte hur det kommer att bli med uppkopplingen vilket gör att jag inte rikitgt vet hur det kommer att gå med bloggen heller. Det är väl bara att vänta och se, det är väl antagligen lite för mycket begärt att be Musikbyrån skjuta upp hela säsongen tills jag kommer hem.
måndag, januari 09, 2006
Skivor kostar pengar
Den absolut läskigaste årssammanfattningen är att räkna ihop alla mina utgifter under året. Jag för en mycket ambitiös kassabok och det är bra att veta vart alla pengar tar vägen men obehagligt när men ser hur mycket man faktiskt spenderar. Jag gjorde av med snuskigt mycket pengar 2005 mot för vad jag har gjort övriga år men jag ligger åtminstone på plus.
Det som intresserar mig mest är så klart hur mitt skivköpande har varit och kurvan går stadigt uppåt för varje år. 2005 köpte jag sammanlagt 62 skivor för 6222,5kr och det är några fler, eller rättare sagt betydligt fler än 2004 då jag bara kom upp i 33 st. Dessutom fick jag 8st skivor under året så själva utökningen av min skivsamling blev alltså 70 nya skivor, inte illa när man inte har någon inkomst.
Jag har ingen aning om hur jag hade råd med det, mer än en skiva i veckan! Men jag hoppas att jag ska ha råd att köpa ännu fler i år men det mesta tyder tyvärr på en nedgång men jag ska inte underskatta mig själv.
Därmed var den ekonomiska årsrapporten slutförd och jag lovar att det kommer att bli väldigt få rapporter den närmaste tiden.
Det som intresserar mig mest är så klart hur mitt skivköpande har varit och kurvan går stadigt uppåt för varje år. 2005 köpte jag sammanlagt 62 skivor för 6222,5kr och det är några fler, eller rättare sagt betydligt fler än 2004 då jag bara kom upp i 33 st. Dessutom fick jag 8st skivor under året så själva utökningen av min skivsamling blev alltså 70 nya skivor, inte illa när man inte har någon inkomst.
Jag har ingen aning om hur jag hade råd med det, mer än en skiva i veckan! Men jag hoppas att jag ska ha råd att köpa ännu fler i år men det mesta tyder tyvärr på en nedgång men jag ska inte underskatta mig själv.
Därmed var den ekonomiska årsrapporten slutförd och jag lovar att det kommer att bli väldigt få rapporter den närmaste tiden.
söndag, januari 08, 2006
Top 10 utländskt-05
Jag köpte väldigt få skivor 2005 som kom ut 2005. Jag lade mest pengar på skivor från 2004 som jag ännu inte hade hunnit köpa och en hel del ännu äldre kompositioner. De flesta 05-skivor jag köpte var svenska så den här listan blir lite svår, jag vet inte ens om jag får ihop men top 10 men jag ska försöka.
1. Devendra Banhart – Cripple Crow
Devendra skaffade ett band och gjorde en skiva med 22 låtar på drygt 74 minuter. Han gjorde inte längre de finaste, underliga folkpopvisorna, han gjorde mer än så. Det var ett genialiskt drag att fylla ut den tidigare ganska ensamma akustiska gitarren med ett helt band och bandet Hairy Fairy lyfter Devendra Banhart till den nivå han alltid har hört hemma. Han gör inte bara de bästa visorna längre, nu gör han dessutom årets i särklass bästa rock’n’roll.
2. M.I.A - Arular
Jag är fortfarande förvånad, jag nästan mässar det till mig själv: ”Jag gillar ju inte sån här musik!” Men jag liksom många andra popfans föll jag pladask för M.I.A och jag kan inte värja mig mot hennes extremt fantasifulla och för mig originella blandning av genres som jag inte ens kan namnet på. Jag dansar, jag sjunger, jag älskar den här skivan!
3. Anthony and the Johnsons – I’m a bird now
Jag ska vara helt ärlig, jag lånade ”I’m a bird now” på biblioteket efter en oerhört positiv recension i Sonic. Jag lyssnade på en halv låt och, tryckte vidare till nästa och sen stängde jag av och lämnade tillbaka den. Många har sagt att Anthony är så lätt att gilla men det håller jag inte alls med om, jag blev uppmanad/tvingad av en vän att ge honom en chans till och visst tyckte jag att det var bättre men det var först efter ”Musikbyrån live” som jag blev fast. Nu blir jag rörd varje gång jag hör hans röst – en underbar skiva.
4. Bright Eyes – I’m wide awake it’s morning
Två album på samma gång från min kanske absoluta favorit blev nästan för mycket av det goda. Jag befann mig något underligt Bright Eyes-rus och var beredd att höja båda skivorna till skyarna, årets två bästa album kom redan i januari! Innerst inne visste jag att jag hade fel, jag visste att det inte var lika bra som Fevers and Mirrors den här gången heller men det spelade ingen roll, just då var det så bra det kunde bli. ”Digital ash…” spenderar nästan all tid kvar i skivstället med ”I’m wide awake it’s morning” hänger kvar ganska bra och efter noggrann övervägning kallar jag det nu 05 års fjärde bästa utländska skiva. Connor gör country och han gör det mer än bra, samma vackra melodier, fina, finurliga texter och förtrollande röst som alltid. Två olika skivor med olika inriktning gör att Connor Obersts nästan steg blir oerhört intressant.
5. Patrick Wolf – Wind in the Wires
2005 var året då jag hörde Patrick Wolf för första gången och då var det främst hans första skiva ”Lycanthropy” som förtrollade mig. Jag har inte förälskat mig i ”Wind in the wires” lika mycket ännu men den finns med här på listan för att det här var ett Patrick Wolf-år i min CD-spelare.
6. M. Ward – Transistor Radio
Matthew Wards “alla genres på en skiva”-lo-fi borde ha varit med på fler listor, bara Sonic har fattat av de listor jag har sett. Men det gör ingenting, jag kan fortsätta dyrka honom i min ensamhet men jag hoppas ändå att fler följer mitt exempel.
7. CocoRosie – Noah’s Ark
Ett Patrick Wolf-syndrom här också. ”La maison de mon rêve” var den överlägset mest spelade skivan hos mig i år men det var ju ”Noah’s Ark” som var årets släpp och därmed den enda av skivorna som kan hävda sig på den här listan. Jag tycker att skivan är underbar men jag har inte kommit över debutens briljans ännu så den står liksom i särklass. Men en plats på listan är självklar.
8. Mi and L’au
Som jag har nämnt förut så är jag fullständigt “This is our music”-störd och det här den senaste förälskelsen. De som följt programmet minns säkert det söta fransk-finska paret och deras vackra, lågmälda toner. Även om skivan är nyinköpt så gillar jag den så mycket att jag inte kan låta bli att ta med, trots att förälskelsen säkert kommer att svalna.
9. Electrelane - Axes
Det här måste vara ganska originellt och udda, jag har nämligen inte hört den här skivan än. Jag sätter alltså en skiva jag inte lyssnat på som nia på en lista över de bästa skivorna. Jag kanske kommer att ångra det men faktumet att de tre låtar jag har hört från skivan är så bra gör att jag tar för givet att resten också håller måttet. Jag kommer naturligtvis skriva någon sorts rättelse och göra avbön om den här chansningen inte går hem men jag tar den risken.
10. LCD Soundsystem
Ännu ett typexempel på musik jag inte lyssnar på, eller det var alltså vad jag trodde. Jag kommer inte ens ihåg varför jag lånade den, jag gillar ju inte ens klassikern ”Losing my edge” så varför skulle jag bry mig om resten. Jag kommer inte ihåg varför jag ändå lyssnade men från första till sista låt var jag fast, ”Daft Punk is playing at my house” är en mina absoluta favoritlåtar från -05.
Kampen om sista platsen på listan var stenhård och precis utanför top tio hamnade britterna Babyshambles, Teenage fanclub och Franz Ferdinand. Dessutom finns det en hysteriskt lång lista av skivor jag velat men inte hunnit höra, några exempel är Martha Wainwright, Sufjan Stevens, Animal collective, Clap your hands say yeah och Vashti Bunyan. 2006 blir som alla andra år en tid att ta igen det jag missat.
Jag hade egentligen Regina Spektor på andra plats på listan men sen insåg jag att skivan kom 2004. Petig som jag är så tog jag bort henne men så här skulle det ha stått på plats nr.2 om jag hade struntat i såna där petitesser.
2. Regina Spektor – Soviet Kitsh
Flickor med piano har tagit stor plats i min CD-spelare i år och har därmed välförtjänt tagit topplaceringar på mina listor. Regina utnyttjar klassiskt pianospel med färgstark sång och intressanta texter och resultatet är fantastiskt. Your honor är årets bästa punklåt och resten av skivan är exempel på 05:s vackraste musik.
1. Devendra Banhart – Cripple Crow
Devendra skaffade ett band och gjorde en skiva med 22 låtar på drygt 74 minuter. Han gjorde inte längre de finaste, underliga folkpopvisorna, han gjorde mer än så. Det var ett genialiskt drag att fylla ut den tidigare ganska ensamma akustiska gitarren med ett helt band och bandet Hairy Fairy lyfter Devendra Banhart till den nivå han alltid har hört hemma. Han gör inte bara de bästa visorna längre, nu gör han dessutom årets i särklass bästa rock’n’roll.
2. M.I.A - Arular
Jag är fortfarande förvånad, jag nästan mässar det till mig själv: ”Jag gillar ju inte sån här musik!” Men jag liksom många andra popfans föll jag pladask för M.I.A och jag kan inte värja mig mot hennes extremt fantasifulla och för mig originella blandning av genres som jag inte ens kan namnet på. Jag dansar, jag sjunger, jag älskar den här skivan!
3. Anthony and the Johnsons – I’m a bird now
Jag ska vara helt ärlig, jag lånade ”I’m a bird now” på biblioteket efter en oerhört positiv recension i Sonic. Jag lyssnade på en halv låt och, tryckte vidare till nästa och sen stängde jag av och lämnade tillbaka den. Många har sagt att Anthony är så lätt att gilla men det håller jag inte alls med om, jag blev uppmanad/tvingad av en vän att ge honom en chans till och visst tyckte jag att det var bättre men det var först efter ”Musikbyrån live” som jag blev fast. Nu blir jag rörd varje gång jag hör hans röst – en underbar skiva.
4. Bright Eyes – I’m wide awake it’s morning
Två album på samma gång från min kanske absoluta favorit blev nästan för mycket av det goda. Jag befann mig något underligt Bright Eyes-rus och var beredd att höja båda skivorna till skyarna, årets två bästa album kom redan i januari! Innerst inne visste jag att jag hade fel, jag visste att det inte var lika bra som Fevers and Mirrors den här gången heller men det spelade ingen roll, just då var det så bra det kunde bli. ”Digital ash…” spenderar nästan all tid kvar i skivstället med ”I’m wide awake it’s morning” hänger kvar ganska bra och efter noggrann övervägning kallar jag det nu 05 års fjärde bästa utländska skiva. Connor gör country och han gör det mer än bra, samma vackra melodier, fina, finurliga texter och förtrollande röst som alltid. Två olika skivor med olika inriktning gör att Connor Obersts nästan steg blir oerhört intressant.
5. Patrick Wolf – Wind in the Wires
2005 var året då jag hörde Patrick Wolf för första gången och då var det främst hans första skiva ”Lycanthropy” som förtrollade mig. Jag har inte förälskat mig i ”Wind in the wires” lika mycket ännu men den finns med här på listan för att det här var ett Patrick Wolf-år i min CD-spelare.
6. M. Ward – Transistor Radio
Matthew Wards “alla genres på en skiva”-lo-fi borde ha varit med på fler listor, bara Sonic har fattat av de listor jag har sett. Men det gör ingenting, jag kan fortsätta dyrka honom i min ensamhet men jag hoppas ändå att fler följer mitt exempel.
7. CocoRosie – Noah’s Ark
Ett Patrick Wolf-syndrom här också. ”La maison de mon rêve” var den överlägset mest spelade skivan hos mig i år men det var ju ”Noah’s Ark” som var årets släpp och därmed den enda av skivorna som kan hävda sig på den här listan. Jag tycker att skivan är underbar men jag har inte kommit över debutens briljans ännu så den står liksom i särklass. Men en plats på listan är självklar.
8. Mi and L’au
Som jag har nämnt förut så är jag fullständigt “This is our music”-störd och det här den senaste förälskelsen. De som följt programmet minns säkert det söta fransk-finska paret och deras vackra, lågmälda toner. Även om skivan är nyinköpt så gillar jag den så mycket att jag inte kan låta bli att ta med, trots att förälskelsen säkert kommer att svalna.
9. Electrelane - Axes
Det här måste vara ganska originellt och udda, jag har nämligen inte hört den här skivan än. Jag sätter alltså en skiva jag inte lyssnat på som nia på en lista över de bästa skivorna. Jag kanske kommer att ångra det men faktumet att de tre låtar jag har hört från skivan är så bra gör att jag tar för givet att resten också håller måttet. Jag kommer naturligtvis skriva någon sorts rättelse och göra avbön om den här chansningen inte går hem men jag tar den risken.
10. LCD Soundsystem
Ännu ett typexempel på musik jag inte lyssnar på, eller det var alltså vad jag trodde. Jag kommer inte ens ihåg varför jag lånade den, jag gillar ju inte ens klassikern ”Losing my edge” så varför skulle jag bry mig om resten. Jag kommer inte ihåg varför jag ändå lyssnade men från första till sista låt var jag fast, ”Daft Punk is playing at my house” är en mina absoluta favoritlåtar från -05.
Kampen om sista platsen på listan var stenhård och precis utanför top tio hamnade britterna Babyshambles, Teenage fanclub och Franz Ferdinand. Dessutom finns det en hysteriskt lång lista av skivor jag velat men inte hunnit höra, några exempel är Martha Wainwright, Sufjan Stevens, Animal collective, Clap your hands say yeah och Vashti Bunyan. 2006 blir som alla andra år en tid att ta igen det jag missat.
Jag hade egentligen Regina Spektor på andra plats på listan men sen insåg jag att skivan kom 2004. Petig som jag är så tog jag bort henne men så här skulle det ha stått på plats nr.2 om jag hade struntat i såna där petitesser.
2. Regina Spektor – Soviet Kitsh
Flickor med piano har tagit stor plats i min CD-spelare i år och har därmed välförtjänt tagit topplaceringar på mina listor. Regina utnyttjar klassiskt pianospel med färgstark sång och intressanta texter och resultatet är fantastiskt. Your honor är årets bästa punklåt och resten av skivan är exempel på 05:s vackraste musik.
söndag, januari 01, 2006
Nyårsönskningar
Nyårslöften är ett välkänt begrepp men löften ligger inte för mig, det är roligare att önska. Jag har massor av förväntningar på det nya året och här är de önskningar jag kommer på just nu:
- Jag hoppas kunna se Belle and Sebastian live. Jag har alla deras skivor men har aldrig lyckats ta mig till en spelning men nu när det blir dags för en ny skiva måste det väl också bli dags för en ny turné. Måtte jag kunna gå då.
- Jag vill att The Essex Green äntligen ska släppa den utlovade nya skivan och att den kommer vara minst lika bra som de två föregående.
- Jag hoppas Bright Eyes släpper en riktigt gigantisk EP-samling á la Belle and Sebastian fast helst ännu större. Jag älskar allt människan gör och vill ha allt han har gjort så fort som möjligt.
- Debaser till Sundsvall. Snälla!
- Massor av popmusik på festivalerna. Jag vet att jag är egoistisk men snälla förvandla inte Hultfred till en svartrockarfestival.
- Alla skivor får också gärna kosta under hundralappen om det inte är för mycket begärt...
- Att det finns mängder av bra franska band som jag kan upptäcka när jag är där.
Och så önskar jag så klart att alla ska ha det bra, lyssna på mycket bra musik och vara allmänt lyckliga och framför allt att fler människor i Sundsvall börjar gå på konserter.
Svenska album 2005
Okej här kommer den äntligen, årslistan. Många bra skivor har det blivit och framför allt svenska skivor, en stor del av det jag har lyssnat mest på i år har varit svenskt och det är ganska ovanligt för mig. Det blir två separata listor i år, mest för det känns lättare eller ja, egentligen bara för att det känns lättare och först ut är den svenska listan:
1. Frida Hyvönen – Until death comes
Jag tyckte att den var helt otroligt bra när den kom, så mycket att jag trodde att jag kanske skulle bli less men det blev jag aldrig. Hennes egensinniga pianospel fascinerar mig och jag har fått en helt annan syn på vad det går att åstadkomma med ett piano, en röst och ingenting mer. Frida låter bara som Frida och hon var bäst 2005 och första platsen hade hon tagit även om utländska skivor hade varit med på listan.
2. Suburban Kids with Biblical Names - #3
Allt jag vill att popmusik ska hörs på den här skivan. Jag blir helt enkelt oerhört lycklig av att lyssna på SKWBN, årets bästa duo.
3. Jenny Wilson – Love & Youth
Ännu en egensinnig, kvinnlig artist och det är något jag gillar. Jag känner inte ens att jag behöver förklara mig, alla hör väl att hon är jäkligt bra.
4. The Though Alliance – The New School
Coolaste, störigaste jävlarna 05.
5. El Perro del Mar – Look! It’s El Perro del Mar
Så vackert att jag nästan gråter.
6. The Embassy – Tacking
Tredje bästa duo, sjätte bäst i Sverige
7. Sambassadeur – Sambassadeur
Allt som låter det minsta som The Velvet Underground är bra.
8. Alf – Alfs andra
Tre monsterhits men varför blev det inga hits?
9. CDOASS – Extra fingers
Elektropunk, hurra!
10. Leif Karate – Let’s back the wrong band
De må ha “kickat” medlemmar och lämnat skivbolaget men skivan var fortfarande grym.
Montt Mardiés ”Drama” och Introducing Hello Saferide är två skivor som har stor potential för att hamna på ”rätta till”-listan nästa år, jag har nyss köpt dem och därmed inte hunnit lyssna tillräckligt mycket. Acid House Kings har jag inte lyckats lyssna så mycket på i år men annars hade de haft chans. Dessutom valde jag att inte räkna med Jens Lekman eftersom det var en EP-samling, det var visserligen El Perros också men hennes skivan kändes mer "i år" än Jens, annars hade "Oh, you're so silent..." varit i toppen. Håkans hyllade har jag inte hört över huvudtaget, jag har ju alldeles nyligen erkänt för mig själv att jag nog kanske gillar honom. ”Ett kolikbarns bekännelser” var kanske bäst men i så fall så vet jag inte om det ännu.
1. Frida Hyvönen – Until death comes
Jag tyckte att den var helt otroligt bra när den kom, så mycket att jag trodde att jag kanske skulle bli less men det blev jag aldrig. Hennes egensinniga pianospel fascinerar mig och jag har fått en helt annan syn på vad det går att åstadkomma med ett piano, en röst och ingenting mer. Frida låter bara som Frida och hon var bäst 2005 och första platsen hade hon tagit även om utländska skivor hade varit med på listan.
2. Suburban Kids with Biblical Names - #3
Allt jag vill att popmusik ska hörs på den här skivan. Jag blir helt enkelt oerhört lycklig av att lyssna på SKWBN, årets bästa duo.
3. Jenny Wilson – Love & Youth
Ännu en egensinnig, kvinnlig artist och det är något jag gillar. Jag känner inte ens att jag behöver förklara mig, alla hör väl att hon är jäkligt bra.
4. The Though Alliance – The New School
Coolaste, störigaste jävlarna 05.
5. El Perro del Mar – Look! It’s El Perro del Mar
Så vackert att jag nästan gråter.
6. The Embassy – Tacking
Tredje bästa duo, sjätte bäst i Sverige
7. Sambassadeur – Sambassadeur
Allt som låter det minsta som The Velvet Underground är bra.
8. Alf – Alfs andra
Tre monsterhits men varför blev det inga hits?
9. CDOASS – Extra fingers
Elektropunk, hurra!
10. Leif Karate – Let’s back the wrong band
De må ha “kickat” medlemmar och lämnat skivbolaget men skivan var fortfarande grym.
Montt Mardiés ”Drama” och Introducing Hello Saferide är två skivor som har stor potential för att hamna på ”rätta till”-listan nästa år, jag har nyss köpt dem och därmed inte hunnit lyssna tillräckligt mycket. Acid House Kings har jag inte lyckats lyssna så mycket på i år men annars hade de haft chans. Dessutom valde jag att inte räkna med Jens Lekman eftersom det var en EP-samling, det var visserligen El Perros också men hennes skivan kändes mer "i år" än Jens, annars hade "Oh, you're so silent..." varit i toppen. Håkans hyllade har jag inte hört över huvudtaget, jag har ju alldeles nyligen erkänt för mig själv att jag nog kanske gillar honom. ”Ett kolikbarns bekännelser” var kanske bäst men i så fall så vet jag inte om det ännu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)