Svenska album 2005

Okej här kommer den äntligen, årslistan. Många bra skivor har det blivit och framför allt svenska skivor, en stor del av det jag har lyssnat mest på i år har varit svenskt och det är ganska ovanligt för mig. Det blir två separata listor i år, mest för det känns lättare eller ja, egentligen bara för att det känns lättare och först ut är den svenska listan:


1. Frida Hyvönen – Until death comes
Jag tyckte att den var helt otroligt bra när den kom, så mycket att jag trodde att jag kanske skulle bli less men det blev jag aldrig. Hennes egensinniga pianospel fascinerar mig och jag har fått en helt annan syn på vad det går att åstadkomma med ett piano, en röst och ingenting mer. Frida låter bara som Frida och hon var bäst 2005 och första platsen hade hon tagit även om utländska skivor hade varit med på listan.


2. Suburban Kids with Biblical Names - #3
Allt jag vill att popmusik ska hörs på den här skivan. Jag blir helt enkelt oerhört lycklig av att lyssna på SKWBN, årets bästa duo.


3. Jenny Wilson – Love & Youth
Ännu en egensinnig, kvinnlig artist och det är något jag gillar. Jag känner inte ens att jag behöver förklara mig, alla hör väl att hon är jäkligt bra.


4. The Though Alliance – The New School
Coolaste, störigaste jävlarna 05.

5. El Perro del Mar – Look! It’s El Perro del Mar
Så vackert att jag nästan gråter.

6. The Embassy – Tacking
Tredje bästa duo, sjätte bäst i Sverige

7. Sambassadeur – Sambassadeur
Allt som låter det minsta som The Velvet Underground är bra.

8. Alf – Alfs andra
Tre monsterhits men varför blev det inga hits?

9. CDOASS – Extra fingers
Elektropunk, hurra!

10. Leif Karate – Let’s back the wrong band
De må ha “kickat” medlemmar och lämnat skivbolaget men skivan var fortfarande grym.



Montt Mardiés ”Drama” och Introducing Hello Saferide är två skivor som har stor potential för att hamna på ”rätta till”-listan nästa år, jag har nyss köpt dem och därmed inte hunnit lyssna tillräckligt mycket. Acid House Kings har jag inte lyckats lyssna så mycket på i år men annars hade de haft chans. Dessutom valde jag att inte räkna med Jens Lekman eftersom det var en EP-samling, det var visserligen El Perros också men hennes skivan kändes mer "i år" än Jens, annars hade "Oh, you're so silent..." varit i toppen. Håkans hyllade har jag inte hört över huvudtaget, jag har ju alldeles nyligen erkänt för mig själv att jag nog kanske gillar honom. ”Ett kolikbarns bekännelser” var kanske bäst men i så fall så vet jag inte om det ännu.