Mitt liv som bloggare

Jag firar nu i januari ett år som bloggare och det tycker jag är värt att uppmärksamma. Jag poängterar gärna och ofta att jag som inte kan ett skit om datorer och sånt faktiskt hade en blogg före mediaeliten gjorde en trend av det hela, visserligen inte så långt före men ändå. Jag startade två bloggar samtidigt i början av januari 2005, en på svenska hos bloggi och en på engelska här på blogger, båda om musik så klart. Min extremt överambitiösa tanke var att jag skulle tipsa världen om svensk musik på den engelska sidan och samtidigt recensera konserter på den svenska. Det finns bara ett ord för att beskriva den tanken: hybris. Jag vet inte vad jag trodde om mig själv men jag insåg genast att jag var galen efter att ha spenderat timmar med att skriva mitt första inlägg, en årssammanfattning av 04 i två versioner alltså ett på varje språk. Jag bestämde mig för att stänga ner den ena och beslutade mig för att behålla den på engelska eftersom jag i alla fall hade en hyfsad plan över hur den skulle bli. Men när jag skulle ta bort den svenska förändrades allt, jag hade fått en kommentar, en jättesnäll, jättepositiv kommentar. Och inte nog med det, människan hade till och med skrivit om min blogg på sin, så här stod det (ja, jag sparade det):

Dagens bästa upptäckt var Musikmani Jag hoppas den bloggen kommer att fyllas på med anteckningar efter hand. Just nu innehåller den bara en, men med tanke på att många av mina favoriter räknas upp där så har jag höga förväntningar. Att nämna El Perro del Mar, bara en sån sak…


Mats Andersson, det här är ett tacktal till dig. Om du inte hade gjort så där hade jag antagligen inte bloggat överhuvudtaget idag. Allt är tack vare din kommentar och jag är evigt tacksam, för jag börjar verkligen älska att blogga. Det var såklart ett inlägg bland alla andra för dig men för mig har det betytt jättemycket. Tack.

Tyvärr lyckades jag nog inte nå upp till de förväntningarna för jag skrev inte särskilt flitigt, det blev max två eller tre inlägg per månad. Jag lessnade snabbt på den engelska bloggen för även om jag är ganska bra på engelska tog det ruskigt lång tid att få det att låta bra. Den svenska blev också vilande under en lång tid men så blev det plötsligt oerhört populärt att blogga så då blev jag lite sugen igen så vad hände? Bloggi försvann och tog med sig min blogg. Jag var i chock, allt jag hade skrivit var borta och även om jag inte hade så många inlägg så var dom långa och genomarbetade och jag gick in i en bloggdepression.


Depressionen varade ett bra tag men den 31/10 bestämde jag mig för att börja om. Jag ville ha tillbaka min Musikmani så jag började om från början och nu känns det bättre en någonsin. Första veckan jag var registrerad på Bloggtoppen gav visserligen en liten släng av bloggsjukan, jag var helt besatt över att komma över hundra besökare och var inne flera gånger per dag för att hur det gick. Jag kom precis över hundra och insåg samtidigt att jag höll på att bli galen men det gick över snabbt, tack och lov. Nu skriver jag för min egen skull igen och allt är frid och fröjd och ja, det här var min historia som bloggare.