Noga övervägda Rockbjörnar

Jag var nyss inne och röstade på årets rockbjörn och precis som väntat var ingen av de som jag nominerat i första omgången med. Föga förvånande förstås, jag har inte riktigt samma smak som majoriteten och jag hade naturligtvis inte heller väntat mig att björnarna skulle fördelas mellan folk som Devendra Banhart och Jenny Wilson, även om det hade varit grymt. Nu var alltså nomineringarna klara och det såg väl okej ut, det hade sannerligen kunnat vara mycket värre. Lättaste kategorin var årets nykomling där jag snabbt lade in rösten på Hello Saferide, hon är ju himla söt. Robyn, Laleh, Håkan och Moneybrother fick varsin röst, vilken kategori det blev kändes mindre viktigt, jag gick främst in för att sprida ut det så mycket som möjligt på folk jag tyckte var relativt lika bra. Årets svenska grupp kändes svårare, där stod det mellan The Ark, The Cardigans och Kent för min del och de tre kändes ganska likvärdiga för mig, inga favoriter men inte katastrofer heller. Jag valde Kent, inte för att de kommer att behöva min röst utan för jag efter en noggrann övervägning beslutade mig för att jag nog gillar dem bäst av de tre. De utländska nomineringarna var svåra, jag gillade inte någon så särskilt mycket men av rent nostalgiska skäl fick Gwen Stefani, Green Day och Robbie Williams varsina röster, de tre är i stort sett en sammanfattning av hela min skivsamling vid 15 års ålder så det var ju lite komiskt. Men jag ville ju inte att någon av de skulle få två röster, så mycket vill jag inte ge dem så årets utländska skiva blev en nödlösning. Madonna fick min röst mest bara för att hon är Madonna, jag har ingen relation till hennes musik överhuvudtaget men jag kan ju ändå inte förneka att hon är en ikon, så en Rockbjörn kan hon väl få.


Jag borde kanske dela ut egna priser så att jag kan få ett precis som jag vill ha det, annars kommer det aldrig blir ”rätt” som vinner. Jag får helt enkelt börja dela ut The Lucy.