Som jag skrev igår har jag fått boken "31 låtar" i julklapp av en kompis. Nick Hornby skriver om sånger som har betytt något för honom på ett som vanligt när det gäller honom ganska mysigt sätt. (Och ja Daniel) det är ett ganska så trist låtval men det spelar ingen roll, tankar om musik av någon som verkligen bryr sig om och älskar musik är alltid intressant, även om det råkar handla om Rod Stewart. Förutom Rod så sträcker sig låtvalet ifrån allt mellan Led Zeppelin och Nelly Furtado, det mesta är inte min kopp te men det är ändå himla roligt. Dessutom har han ju med Patti Smiths "Pissing in a River" så det gör ju automatiskt att alla mindre bra låtar är förlåtna. Men Hornby skriver bra och man fattar att musik betyder oerhört mycket för honom och det är lätt att identifiera sig med. Resultatet blir att man nästan blir sugen på att ge sig in på samma projekt själv, så att det blir rätt låtar också. Framför allt finns det många smarta iakttagelser om vad det är för skillnad mellan att vara en sån som verkligen Gillar musik och de som inte tar det så allvarligt.
"Man får väl anta att folk som säger att deras absoluta favoritskiva
alla kategorier påminner dem om en smekmånad på Korsika eller
om familjens chihuahua, faktiskt inte gillar musik särskilt mycket"
Nä, precis. För det är alltid musiken som betyder mest, alltid den som kommer först - alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar