The Sound of Högstadiet

Jag har nyligen startat en tredje blogg på ett annat blogghotell där jag tror det eller ej inte skriver om musik. På den sidan verkar jag, 19 år gammal vara en av de äldsta användarna, de flesta är i 14-15 årsåldern och när jag har kollat runt på deras bloggar har jag märkt en gemensam nämnare. Nästan alla tjejer som verkar ha ett lite starkare intresse för musik lyssnar på Green Day och även Good Charlotte. Det kanske inte verkar så intressant men för mig är det mycket intressant för när jag gick på högstadiet lyssnade jag också på Green Day, det gjorde ingen annan av dem jag kände så då tänkte jag inte så mycket på det. Nu har jag däremot helt klart sett en tendens att det här är musik som har en extrem dragningskraft i den här åldersgruppen. Green Day har väl förvisso även äldre fans och även från det manliga könet men jag kan inte låta bli att undra varför tonårstjejer dras till ”highschool- punken” som jag personligen väljer att kalla det. Jag har tvingats filosofera över varför jag lyssnade på den här musiken för att på så sätt kanske få svar på varför Green day och dylikt är ”The sound of högstadiet”. Min teori är denna: när man är barn har man i allmänhet ganska sopig smak (läs singellistan) och när man sedan kommer in i tonåren vill man vända sig bort från det som förknippas som barnsligt, man vill vara lite tuffare, man är helt enkelt less på det alltför välpolerade.. MEN, att ta någon sorts alternativ väg blir ett alltför stort steg från det vi är vana vid utan vi behöver fortfarande de där lättillgängliga, trallvänliga melodierna om än förklädda till något lite hårdare och då är ”highschool- punken” den perfekta lösningen. Det här gäller naturligtvis inte alla som gillar den här musiken men eftersom jag själv varit en av dem så kan jag ärligt säga att jag tror att jag är någonting på spåret. Det blir någon sort medelväg mellan att leva kvar i sin trallpoppande barndom och att rebellera på riktigt, det blir det naturliga steget innan man går vidare, inte för alla men för många. Efter några år går det troligen över och alla går olika väger och de som är musikintresserade på riktigt hittar något som är lite mer spännande, så har det i alla fall varit för mig. Jag skäms absolut inte för min Green Day-period, jag respekterar dem och förstår deras plats i min musikaliska mognad. Jag äger varenda skiva de har gjort förutom den senaste och jag tycker att de fortfarande är bra, i alla fall på sitt sätt. Man kan säga att jag förstår charmen, jag fattar varför jag gillade dem så mycket. Vad jag däremot inte kan förstå är hur de här högstadietjejerna kan jämställa eller till och med hålla Good Charlotte som bättre, något som ligger långt utanför min fattningsförmåga. Undras om jag kan övertyga dem att lyssna på The Clash istället…